måndag 16 augusti 2010
Varsågoda
Det är dags att låta dem flyga. Flyga bort till ögon jag inte ser eller känner igen. Låta dem flyga in i vardagsrum och sovrum, kanske ett och annat kök. Jag har hållit verksamheten innanför mitt kranium tätt intill mig och vägrat släppa den. Haft dem, burit dem och så gärna velat släppa dem. Dem. Tankarna. Orden. Meningarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar