brb

Jag vet inte hur lange jag har malat men nar jag sluter ogonen kan jag se monstrena i teckningen. Kanske dags att ta en paus. I rummet bredvid rappar en engelsman, jag hor vissa ord "fly like a motherfucker" till exempel. Jag far sova i ett familjehem och idag ar min sista dag bland nutellamackor och engelskt te. Imorgon, upp klockan 6 och sen ivag. Tillbaka till Spanska riket dar jag nastan blev ranad, nu har jag iaf en plats att tillbringa natten. Jag saknar redan mitt hem. HipHop och parkhang. "Om vi inte ses imorgon kommer jag grata tills du kommer tillbaka". Men det ar klart vi ska ses, vi ses varje dag.

:

Allt som inte ar hip hop ar bara skit for dig. Du sager "hur kan folk lyssna pa nagot annat an det har?" och dina bla ogon glittrar nar du sager "det ar det enda akta Hunden". Jag minns inte var vi var nar du sa de orden, kanske pa en hardcorespelning i ett squat, kanske i en park eller hemma i lagenheten. Du vagrar varma mina hander nar jag fryser man det ar okej, vi ar vanner anda. Nar jag trycker en nal med black genom din hud ar du nara pa att svimma och spy. Stunder som for tva manniskor narmare varandra. Delade erfarenheter och allt som foljer med. Jag vill helst inte beratta for mycket om mig sjalv, for att doda tystnaden berattar jag historier. Dock dranks vi da och da av tystnaden, iget att saga, inget att gora, ingen att alska, inget att hata. Vi ar uttrakade och jag ar annu ensammare nar du forsvinner in bland maskinerna. Du trycker pa en knapp dagarna i anda. Chefen sager "prata inte", "sitt inte", "kom i tid". Varje dag ar en dag mer som du kan resa. Efter en vacka sager du fuck off och drar. Jag vaknar, ser dig, och far panik. Tror att ingen vackt dig, tror att du ar forsenad men du oppnar ogonen och ler; fixar nytt jobb efter helgen. Oroa dig inte.
Det borde finnas en rutin i det vi gor men alla dagarna kanns staplade pa varandra. Som om vi inte vet vad vi ska gora med tiden sa vi lagger den pa hog. Jag blandar ihop dag och natt, det finns bara eftermiddagar nu. Jag kanner mig som en av dem som vill bli nagot men ar fast i ett varande. Jag kan! Jag vill! Men inget hander, det ar bara du som kommer in genom dorren.

Ny adress

Jag vill saga Forlat men hinner inte. Inte for att du kommer ringa snuten men jag springer anda, springer ner for gatan och lyssnar pa colombiansk hiphop. Hjartat pumpar. Tidigare samma vecka sa jag: min favoritdrog ar adrenalin. Now I get my hit.
Jag berattar om den lilla olyckan for tva ointresserade personer. De ar upptagna med att fa ner allting i kartonger. Jag hatar att flytta sa jag medverkar inte. Sitter i soffan och tecknar. De forsvinner ut genom dorren men jag saknar dem inte. Malar ytterligare en vagg.
Nar I kommer hem landar livet pa marken igen. Jag trycker i mig notter och vi tar slut pa alla fager. Jag malar alla lister gula, du gar loss med guldet. Slutligen kastar jag en fargbomb pa veggen, traffar papperet med rattegangsdatumet. Du har skrivit "ni kommer aldrig att ta oss" och jag haller med.
Hjalper er att trycka in grejjer i den gamla folkabussen och mellan vandorna sitter jag pa golvet och sorjer med bananflugorna.
Men livet gar vidare och vi gar hela vagen till ett tryggt familjehem. Jag somnar inlindad i ett duntacke och nasta morgon ater jag dyrflingor med sojamjolk. Jag star i duschen en halvtimme och njuter av varmvattnet. Stundvis kanns livet langt och meningslost, jag ligger i sangen och tanker. Inte ens kar ar jag, inte ens karleken ger mening. Men en vaknar och somnar och vaknar, och vissa dagar kanns ovarderliga. Och de andra dagarna fyller ett tomrum.