akt 1

Nätter som denna... Då natten inte bara lägger sig över förorten utan även över mig. Jag kan kupa mina händer framför mig och det representerar bara en millimeter av den mils långa tunnel jag ser framför mig. I natt hade tunneln inget slut och jag kände hur dess väggar sakta rörde sig inåt, mot mig. Ville skrika för att veta att det någonstans långt borta fanns ett slut där mina ljudvågor skulle försvinna. Att dem inte bara skulle kastas tillbaka mot mig.

Nu har dagen kommit men inom mig finns rester av natten kvar. Bakom varje natt väntar en dag, bakom varje dag väntar en natt. Det skiljer bara sekunder mellan det att draperiet dras undan.