tiden bara går

Om tiden läker alla sår,

är varje por på min kropp

en gråtande flod.

För hur länge jag än lever,

torkar sekunderna,

minuterna

och timmarna

bara tårar av blod.

År, plåstrar in

meningslösa millimetrar,

på en blödande människokropp.

Tiden syr inte ihop köttet

för där dagarna stoppar blodet

klöser nätterna djupare in i huden.

Uppvaknandet

då plåstret slits bort.

Inga skorpor

inga ärr

bara nya bäckar av rött vatten.

På den ljusa rodnaden

växer nya sår

som röda vågor

invaderar vit sand.

Tiden läker inga sår...

tiden bara går.

Äntligen ute, Svin! (Köpenhamn)

En glödande sol stryker sin hand över våra ryggar. Klockan är inte mer än 9 och min kropp vill inte släppa taget om dessa svettiga lakan. Goldie är smart och flyttar över till den andra soffan som är skyddad mot solljuset. Vi tar oss upp och strövar runt lite i våra nya kvarter, köpt några öl och en flaska vodka. Bailysen vi så länge suktat efter var för dyr så vi bestämmer oss för att göra någon slags punkvariant med mjölk, choklad och vodka. När omständigheterna kräver är vi jävligt uppfinningsrika.

Medan våra danska vänner drar ut på dyrbara sekunder skuttar vi iväg till en klätterställning. Sen... äntligen ut i en park där psykadelic trance penetrerar varje grässtrå. Eldpois, eldstavar, vodka, cigg, vatten, vindruvor och fuktigt grönt gräs. Två brudar, en videokamera och en drink vi döper till "fuck shit up". Ja, den gör sitt jobb.

Köpenhamn omsluter oss, kryper in under huden. Genom vackra gator fyllda med vacker konst. Jag somnar mot Goldies varma rygg och vaknar med en fruktansvärd baksmälla.

Bängen kommer, men cykla på! (Köpenhamn)

Ut på en tågstation. "Vem kommer och hämtar oss?". "Jag vet inte". "Aja..". Vi gissar oss fram till centrum och vandrar runt på kvarter som liknar SoFo. Köper ett paket tobak och filter. Två timmars mållöst strövande på ny terräng. Våra värdar ringer "skulle ni komma så tidigt?!". En snabb karta på baksidan av en bok, buss 5A gå av Glasvej.

Lägenheten är fylld med flyttkartonger och vi är fyllda med spring i benen. Så mycket spring att en flaska vin och X antal öl tar oss från en gatufest, till en kyrkogård. Bort från kyrkogården och in i en park. Ut ur parken och in i ett hus som liknar ett squat. Kväll blir natt. Jag liftar på en cykel med en amerikan som heter Bo. Han har en vacker rygg och en trasig cykel. Mina ben dras mot cementväggar när han kör zickzack genom Köpenhamn. Blondie svishar förbi.

På väg (Malmö)

När fönstret vid min sida inte fylls med träd, radhus, industrier eller fält täck den stundvis av en helt vit himmel. Det vita skenet dröjer sig kvar i några sekunder innan nya landskap tar upp rutan. De få sekunder då vi färdas genom den vita himmelen känns det som om vi är påväg upp. Som om tåget lämnat marken och påbörjat en ny resa.

I min fantasi föreställer jag mig att jag är påväg till himmelen, den bibliska himmelen. Genom gråvita moln, genom regn och sen... bara uppåt. Så högt upp, så långt bort att det inte finns något upp eller ner. Ingen fast yta, ingen mark. Allt inom mig sugs upp av molnen och det enda som lämnas kvar, jag, somnar i en vit omfamning.

Vila i frid

Under klädd himmel,

jag vet att du

finns.

Gömd bland molnens

mjuka grottor,

andas du.

Vågor av fuktiga

andetag

trycker sig in,

i varje hörn.

Du dör och lämnar

din fuktiga själ.

Som droppar,

som faller,

som fuktar.

äntligen

Lämnar svensk mark. Iväg för att stilla begär, berusningen, lusten, vilan. Jag försöker lämna drömmarna bakom mig. Jag och hon. Över havet, in i rökdimman.

-

Kroppens röster

Bara viskningarna

från drömmarna.

Dova

Stängda ögon

hör dem knappt

Öppna ögon

hör dem inte alls.

In i dimman av medvetandet.

Bort från uppvaknandet.

En hinna lägger sig

runt hjärtat

Klappar instinktivt

uppmanad av rösterna.

satan i rymden

Fem färger ryms på mina naglar. Svart, blått, lila, rosa, vitt och så slutligen den nästan genomskinliga lacken som man stryker över hela kompositionen för ett glänsande och hållbart resultat. Fem gången tidigare har jag slagit huvudet mot väggen, gjort samma misstag. Och idag, ikväll, kom den sista och avgörande smällen. Lacken. Den genomskinliga hinnan som omsluter allt.
Knuten som håller om mina inre organ i ett enda hårt grepp är konsekvensen av det sista misstaget. Lacken är på och mina naglar glänser. Nu ser jag hur smörjan av alla färger skapat en effekt som liknar ett himmlavalv. Den svarta grunden, fläckarna av blått, lila och rosa och de vita prickarna lite här och där som liknar stjärnor. Nu är det klart. Över. Jag är färdig. Trots att skimmret är vackert har det en nästan skrämmande symbolik men innan de vita prickarna försvunnit, innan den blå, lila och rosa smörjan skalats bort, innan den svart grunden är borta måste lacken skrapas av.

SKA och lite annat

Sätter min långa, undernärda hundkropp på vardagsrummsgolvet. Intill tv:n bläddrar jag igenom några skivor i jakt på just en speciell film. Bläddrar och bläddrar och bläddrar. Var är den helvetes filmen tänker jag medan små blåa fläckar börjar leta sig fram genom molnen. Bläddrar, fler skivor, fortsätter bläddra. Och sen.. "SKA och lite annat". En bortglömd blågrå skiva daterad ett X för 4 år sen. "SKA och lite annat". Petar in skivan i stereon och sträcker ut kroppen på golvet. Musiken börjar spela. Första två låtarna är bara ren njutning. Ser ut mot himmelen, hmm det är såhär man bäst fördriver en dag. Ser på sängen, eller föreställer mig den, gömd bakom soffan.

Om det vart morgon nu och vi precis hade vaknat, legat och du smugit in i badrummet hade jag satt på den här skivan. Dragit mig till köket, satt på kaffe och börjat värma på mjölk. Eller om han och jag vaknat i en kuststad, hört vågorna utanför fönstret. Han hade tänt sin pipa och lukten av gräs hade spridit sig i hela rummet. Jag hade öppnat dörren slängt mig på sängen igen och satt på den här skivan. Den är perfekt. Du hade satt på datorn, han hade slängt sig på sängen bredvid mig. Sagt: "Oye nena, vamos a parchar? (hörru bruden, ska vi ut och sälja?)". Jag hade hällt upp kaffe i kopparna, jag hade sagt "sizas parcero". Jag hade druckit lite kaffe och sedan tagit en dusch. Jag hade tagit pipan, dragit ett bloss och börjat skala avokadon. Den här skivan är underbar.

Ut i hallen och hämtar en snus, lägger mig på golvet igen. Hmm... Men om det varit han då? Han hade vaknat och kysst mig på axeln. Dragit sig till köket eller till balkongen och tänt en cigg. Stammat och frågat om jag har kaffe. Vatten, kaffe, skruva på locket, sätta på spisen. Eller hon? Kramat mig, dragit handen mot min rygg. Hon hade gjort iordning två mackor med ost och paprika, sagt att det finns bröd om jag vill ha. Hon hade suttit tyst och ätit sina mackor. Jag hade frågat: "vad ska du göra idag då?". Idag sa hon "jag vet inte, jag har inget planerat idag". Ut med huvudet genom fönstret och fånga några solstrålar.

Lägenheten är tom, hooden är tyst. Perfekt, helt perfekt.

-

Det gömmer sig en blå himmel.

The sun is about to set.

Ett stilla hav under en röd stjärna.

Undergivet och oändligt.

Horisonten är bara ett avslut för mina ögon.

Sista sidan på en bok

om ett liv

som inte slutar här.

Oh my god,

I can't believe it.

I've never been this far away from home.

Små bilar,

små människor,

gigantiska korallrev av hus.

En stark strömm som vill föra oss alla

mot samma slut.

Simma lugnt,

vi ses där.

Era sidor är skrivna,

mitt kapitel börjar här.

ni

Du som lärde mig se dimensioner i himmelen. Sen du som sa åt mig att inte börja gråta, för då skulle du också börja gråta. Du som alltid säger "que dios te bendiga". Du som säger som det är. Du som hatar mig. Du som alltid ger mig böcker. Självklart du som alltid vill ha mjölk och socker i kaffet. Du som säger att jag är bäst. Du som spara dina gamla strumpor. Du som alltid slänger mina. Du som hatar när jag lämnar köksluckorna öppna. Å så du som inleder ett sms med "kukslickare!". Du som snart kommer hem. Du som hittat dina byxor. Du som säger att du är min superhjälte. Du som aldrig hör av dig men alltid finns där. Du och dina lappar. Du som har min BH (lämna tillbaka den vem du än är!). Du som kom in på kafet en dag men aldrig kom tillbaka. Du som skriver din doktorsavhandling. Du som finns på andra sidan atlanten. Du som slängde ut mig. Du och du och du som plocka upp mig när jag liftade. Du som smög ut genom mitt fönster. Du som snodde min mobil (din horunge). Å så jag som ser solen gå ner.

maddog manifestet

Ensam och fri, ödmjuk och tålmodig. Det är en stigen som börjar vid mitt hjärta.

Du öppnar dina ögon

Regnet

stänger mina ögonlock.

Sekunders

obevittnade framsteg.

I dess fotspår

ändrar himmelen färg.

Natt,

dina tårar är inte salta.

Är vi

så sorgliga?

Tiden går

osynlig förbi.

Jag blundar

du gråter.

ensam(hel)

"Det förvånar mig fortfarande. Ensamheten i skrivandet. I existensen."

"Hur ensamhet och död kan växlas in mot något som i slutändan blir till en annan slags meningsfullhet."

-

Fångar kvällssolen på ett övergivet hustak. Polishelikoptrar snurrar i luften och rockabillys spelar dansbandsmusik från sina bilar. Inom mig existerar inte råttorna i luften eller musiken bara prasslande träd och sommarsol. Tankarna blandar sig med luften, båda är dem osynliga men verkliga. Frihet skrivs inte utan ensamhet och jag är en uppsättning av dem båda.

ofattbart

Dagen efter. Natten då vi dansade på bord. Jag slet sönder en tröja. Knäppte upp en bh. Drack öl. Vin. Skrev musik. Blondie fick en teckning och grannarna hotade med att ringa polisen. Jag fick en bok. Livet går vidare. Sekunderna tickar. Mitt hav är borta. Uttorkad. I Köpenhamn kommer jag gå sönder. Tror han. Jag skriver. Jag tecknar. Sekunderna tickar. Snus. Vatten för kaffet är slut. Amazonkvinnan är ute på ängar och inne i tält som liknar svampar. Vi saknar henne. Köket är fyllt av blomflugor. Disk. Stäng dörren. Hämta patronerna. Breath out. Tiden går. Vaknar. Det är dagen efter. Allt är så annorlunda. Maskiner penetrerar jorden utanför. Ensamt. Jag vill korsa gränsen. Aldrig mer för din skull. Sekunderna tickar. De kommer aldrig mer tillbaka. Ensamma vargar vandrar i flock. Kommer aldrig mer tillbaka. Tick. Tack.

-

Jag har typ femton myggbett på kroppen. Ungefär 6 i ansiktet. Jag har två par strumpor slängda på golvet som är dina. Danska strumpor som passar med den danska rappen som jag inte kan sluta spela i köket. Dina strumpor har gröna ganjablad längst ner och rapparna tänder, puffar och passar vidare.

Puff

Puff

Pass

Sluta jiddra, jävla svenskar. Jag är en jävla svensk och din fru. Puff, puff, pass. Hej då till din andra fru. Puff, puff, pass. Nu är det du och jag. Ett bröllop i Las Vegas. Två nätter i samma säng. Tre år som vi väntat. Du gillar inte socker, inte glass, inte kakor men du gillar att ha handen mot mitt lår.

Sluta

Jiddra

Jävla svenska

Du håller handen om mitt lår när jag spyr. I will fuck you up, säger du. Jag kan inte få ut ett ord. Bara en massa tequila. Någon trycker en flaska vatten i mitt ansikte. Det rinner ner för kinderna. Oroa dig inte min skatt.

Släpp

Inte

Taget

Ut i en skog. Nej! Jo! FAN! I will fuck you up. Sluta jiddra! Du är så smal och du har sagt en massa saker jag inte kan minnas. Bara för att jag inte kan stå upp. Min skatt, min skatt, min skatt. SLUTA JIDDRA!!!

inom mig

Du är bara min,

när du är inom mig.

Du är bara hel,

du är bara stark,

du är bara min.

När du är inom mig.

Drömmarna som föds

under min hud.

Fantasierna som värmer

huden...

blodet.

Du är de

och de

är inom mig.

Det sista som finns kvar

när allt utanför dör

I min bröstkorg ryms

ett litet ljus.

Du är bara min

Vinden lär döda dig

om du inte är inom mig.

story of my life

Jag kanske ska ta och berätta om mitt livs historia. Den kan delas in i tre steg. Ett: En snubbe med lagom vackert leende/vackert leende/gudomligt leende faller pladask framför mina myggätna ben. Två: Jag tycker det är roligt i början och lägger fram charmen men inser hur soft det är att vara fri och tar bort charmen. Tre: Snubben/arna vill inte bara vara vänner utan tycker att det är bättre att total ignorera mig, förneka min hela existens och få mig att må som skit.

Slutsats: Den snubbe som klarar av att vara min vän är rätt jävla snubbe för mig.