Mot äventyr

Jag ser inte detta som ett förväl utan snarare en lång väntan på att ses igen. Till er som hittat hit, som stannar kvar, som tackat för alla ord och gillat alla meningar säger jag bara detta: ni har gjort mig starkare. Min rädsla för att vara duktig men inte duktig nog hade en pik när jag öppnade dörren till min lilla skatt: the maddog delight. Men nu när den är här som en liten brunn där jag kan lämna min tankar vet jag inte varför jag en gång var så rädd, så kritisk. Jag antar att min självkritik är något jag måste sluta med precis som jag någon gång måste lära mig att låta folk ta mig i ansiktet. Men kom ihåg vänner, allt tar sin tid men tiden går fort.

Vi ses snart, vackrare, tryggare kärare och galnare!

XOXO// Maddog

kyss

Ljuva tillstånd! En öl, blir två, blir tre, blir tre fyra jurister och en psykolog, blir en lektion i narkotika, och juridik, blir dubstep, blir tunnelbana, blir sms, blir väntan, blir...

Rule # 32- Enjoy the little things

Sover inte utan sällskap. Känner mig naken så fort hans armar inte omsluter min kropp. Går långa promenader i solljuset. Tänker på hur vacker hösten är. Klär mig varmt. Dricker varmt. Vaknar mitt i natten, somnar om. Skrattar åt natten som försöker sluka mig. Tänker på döden. Men mer på livet. Pratar tills jag knappt kan hålla mina ögon öppna. Skrattar som en liten tjej. Älskar mina vänner. Min fina vapendragare och idiot. Min kvinna. Umgås med min familj. Får kindpussar av min pappa. Tänker på Latinamerika. Saknar min mamma. Och Colombia. Vill stanna. Vill åka. Dansar på köksgolvet. Älskar. Saknar. Minns. Och glömmer aldrig mer igen.

untz

Det här, och det HÄR pumpas nu i mitt kök och shakkkarr min gött!!

Två sidor av samma mynt

1. Jag vet inte varför jag plötsligt har så svårt för att skriva. Eller jo, det är klart att jag vet. Tiden gör inget annat än att flytta min kropp och mitt medvetande närmare den 31 oktober. Jag skulle så gärna vilja frysa denna oundvikliga förflyttningen men det är i princip omöjligt. Tärningen kastades för flera månader sedan och nu när det är dags att flytta pjäserna finns det en del av mig som inte vill spela längre.

2. Städandet, tvättandet, diskandet och alla andra husliga sysslor jag i nuläget utför lugnar mina nerver. Jag känner inte längre rädsla för att åka utan endast en enorm iver att få ge mig av. Jag känner mig redo, nästan läskigt förberedd på att allt kan hända.

C.I.A

Kalla på mig och jag kommer

jag är bruden med alla bollar i korgen

Mina bitchen n hoes

jag backar er i alla väder

tillsammans gör vi plats för fler brudar i den här världen

Snubbarna har haft sin tid

dem har haft mycket att hålla fast vid

Men när vi ser dem på stan

säger vi utan att tveka om vårt oundvikliga övertag

"Backa grabben, det här är vår huvudstad!!"

10 dagar kvar

Mina instinkter säger tagga ner, lägg av

sluta vända samma blad

Sluta tänka på det oundvikliga faktum

att du drar, försvinner, och inte kommer tillbaks

Men det är svårt att bara acceptera

för när jag lämnar landet

lämnas saker kvar

Stunder kommer då jag inte riktigt kan förstå

att verkligheten kan tränga in i fantasin

lite då och då

I wish time would move at my pace

Inre lugn

Yttre kaos

Idag fällde jag en tår av hysteri för jag börjar sakta inser att snart börjar ett äventyr som kommer pågå i ett halvår.

igår/idag

Jag fullkomligt drunknar i fantasier

fast dem sker i det verkliga livet

Stunder, annars så meningslösa

som att bädda sängen och lyssna på löven

fyller mig till bredden med välbehag

ger mitt ansikte vackra drag.

Så när jag är uppfylld av allting annat

finner inte natten in

mörkret har stannat

Tiden rymmer inte längre dagar och nätter

jag springer

halkar

snubblar

och fortsätter över slätten

Ett fält framför en oändlig horisont

en sol som ändrar färg

likt en kameleont

.

Ingen kan säga att det står skrivet

Ingen kan påstå att det från första ögonkast var givet

Tiden läker alla sår

och hur vi än vrider och vänder på det är det sekunderna som går

Så jag gör som visaren

rör mig framåt

och tänker inte på dåtiden, tillsvidare

Jag har ljuset

skenet som skingrar mina tankar

som får mig att glömma tiden och allting annat.

tillbaka

Har spenderat min första dag i Sverige nästan totalt isolerad från kylan. Gick bara ut två gånger och då, för att köpa mat. Annars har jag hittat brev från dåtiden och värmt mina kalla fingrar på en varm rygg.

kalla mig Maddog

kär, förälskad, galen, ung, vis, och gammal, överenergisk, dödstrött, lycklig, hög, full.. och dum, springande, önskande, drömmande, knarkande, levande, gråtande, vågar inte säga "jag älskar dig", rädd, modig, stolt, osäker, mord i blicken, galen i kroppen, galet förtjust i J, oförklarligt klantig, skygg, en oåtkommlig destination, gör utan att tänka om, fånge, slav, fågel utan vingar, tankar om döden, kärlek för livet, galet överdrivet älskande, en mans tjej, ensamvarg, sällskapsmänniska, otrygg, oförskämd, stor i mun, innerst inne en förvirrad själ, ovetande, ständigt snubblande, oväntat vacker, kameraskygg, kåt och blyg.

mitt huvud sa till mig att verkligheten svider, precis som sanningen. huvudet gav ordet till livet och livet sa: du får bara en chans kiddo. ett liv. livet gav ordet till fantasin som sa: dröm, men dröm bara om framtiden och nuet för du har krossat backspegeln. fantasin gav ordet till kärleken som bara sa: våga. och den svidande verkligheten viskade i mitt öra: du är här för att stanna. och den svidande sanningen sa: du är som du är och som ingen annan kan vara.

THIS/MAKES/ME/SO/HAPPY

xxx

FRIENDS AND LOVERS

we love, we fuck, we laugh, we cry

för alltid i nuet

Känner mig så lyckligt ovetande. Framtiden väger mer än dåtiden och äntligen kan jag forma stigen framför mig istället för att iaktta den uttrampade vägen bakom mig. Jag kryper inte, jag går inte, jag springer med blicken mot himmelen.

Såg en dokumentär idag (här) som rörde mig så mycket att jag började gråta. När den var slut stod jag i köket medan tårarna rann ner för kinderna och kände mig så jävla levande och lycklig och plötsligt började jag skratta. Jag grät för de jag sett och skrattade av samma anledning. Skattade för att det gav mig tårar och för att det som rann ner för mina kinder var bitarna som föll på plats.

Upplopp

dagarna framför mig.

Mina ord tar självmord när jag träffar dig. De oundvikliga faktum som hänger i luften får dem att snitta upp handlederna och förblöda. Själv står jag där, stolt, ung och dum. Oförmögen att yttra en mening, ett enda ord.

B

Jag läser det där jävla sms:et om och om igen och tänker bara: min älskade broder kom hit nu, för jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Inget abstrakt, inget konstigt. Bara en ren äkta känsla av saknad efter dig.