back to heaven

Jag ôppnade min bok och sàg att senast jag skrev var den 6 december, lânge sen. Vart var jag dà? Jag vet inte. Har ingen aning. Men mellan den 6 december och nu, den 21, âr jag i rôrelse. Pà vâg tillbaka till paradiser. Tillbaka till gatan och R, tillbaka till min hund och tillbaka till luncherna fôr en och femti. Imorgon drar jag fôr att spendera min jul pà stranden med F framfôr mig som trollar med eldpinnar.
Ja, jag âr lycklig.
Ja, jag âr vilsen.
Men man kommer lângre utan kompass.
Nej, jag saknar inte Sverige.
Nej, jag vil inte komma hem.
Ja, jag saknar er.

till grunden

In genom en dörr jag inte visste fanns
genom en springa i muren
som i princip
skyddat mig från allt.
Från allt äkta
i alla fall.
Från allt som betyder mer
än ytliga känslor
och hejdlös dans.
Men leken blev till kärleken
och muren blev till sand.
Tusen timmar bort
kan jag inte förstå
att stoltheten revs ner
med en enda hand.

!

fôrâlskad

morgonen då

Vi vaknar i gryningen
möts av kylan från en yttre vägg
Dagen är bara ett ägg
en fågelunge som ännu inte kläckts
För varje steg vi tar
ute på en oändlig äng
når mer och mer värme
våra ansikten
Fågeln föds
brer ut sina vingar
och lämnar sitt hem

Quito 03/11/10

Tillbaka i Quito. Det känns normalt även fast minnena från djungeln har svetsats in i hjärnan. Jag glömmer nog aldrig. Insektsbetten som lämnat mina ben prickiga är minnen från en obeskrivlig atmosfär. Sakta läker de och bleknar men aldrig försvinner de helt från min kropp.

Amazonas 28/11/10

Var är jag?
Eller rättare sagt, var har jag varit?

San Pablo 25/11/10

På ängen där vi gick i gryningen kände jag mig så ofattbart liten. Jag kastades mellan jaget och verkligheten medan himmlen skiftade färg från svart till ljust blått.
Jag är mina tankar men i kontakt med omvärlden blir jag endast mina ord. Del av en diskussion, ett samtal, en monolog, ett skämt, ett löfte, sanningen... Allt sker inom mig, sållas ut och göms undan och endast en liten del lämnas kvar. Får tillträde ut genom munnen. I slutändan vet ingen vem jag är. Vet jag? Vem vill jag vara?
Frågorna känns daterade till "vilsen ungdom". VIlsen kanske jag är, till viss del, lite grann. Mest är jag i en oblanas mellan den jag blir och den jag vill vara.