.

En moder som foder mig.

En varld som fostrar mig.

Ett system som fortrycker mig.

En karlek som alskar mig.

En van som haller mig.

Ett liv som formar mig.

En dod som vantar mig.

Inom mig

Det växer en blomma

inom mig.

Istället för ben och armar

Växer blad

Knoppen inom mig

Brer ut sig

och visar färgerna

av sin själ.

När den lämnar min kropp

skär dess taggar

in i mitt kött.

Dess födelse,

blir min död.

Dess skönhet

är min kärlek.

La aventura continua

Det finns manga saker just nu som skulle kunna gora mig olycklig. Sa himmla mycket jag tycker ar daligt, kefft, omotiverande, oskont och stressande. Det finns saker som jag inte trodde skulle forandras (annu), saker som jag hoppades skulle forbli. Men en varld har krockat med en annan och saker har adrat form, farg och karaktar. Det finns dagar da jag vaknat och kant mig ensam, oskon och otrygg. Det finns stunder da jag trott att jag skulle do, stunder da det varit svart att ga upp pa morgonen. Natter da jag gratit, dagar da jag tvivlat pa mig sjalv.

5 manader har passerat och sa himmla mycket har hant. Jag har fatt en ny syster i Quito och jag tackar henne for att hon varit sa sjukt generos och stark, tack Johanna. Jag har lart kanna A, en brud som jag sa garna onskar vore har nu sa jag kunde fa skratta till tarar igen. Jag har traffat Rafael som peppat mig att skriva och inte ge upp hoppet pa poesin. Jag har fatt en ny fatser i Cartagena. Jag har haft turen att stota pa Jakob som ar den modigaste och finaste 10 aringen jag nagonsin traffat. En kille som lart mig att aven de minsta kan ha nagot att lara ut, man maste bara vara odmjuk nog att kuna se det, och vilja lara. Jag har traffat J, umgats med V och B. Jag har rest med en manniska som jag alskar och som tvingat mig se djupare in i mig sjalv.

Jag har kunnat se solen ga ner over vattenytan i Ecuador for att sedan full och glad se den ga upp igen. Dansat, busat, kramats, hallit i hand. Jag har sett stjarnorna pa en backsvart himmel uppe pa ett backsvart berg och kannt kosmos sa javla nara. Skattat, lyssnat, pratat, andats och alskat. Dagarna har gatt sa fort men har varit fyllda med sa mycket. Vissa skulle saga att aventyret har tagit slut nu. 5 april har jag en biljett hem.
De senaste dagarna har varit fantastiskt pa manga sett. Jag har varit tvungen att se tillbaka pa att som hant. Jag har bestamt mig, andrat mig och bestamt mig igen. Men nu star jag har och kanner att jag bara har mig sjalv. Jag ar ensam i att skapa min egen lycka. Ingen annan kan ga min vag. Ingen annan kan folja mina drommar. Ingen ar min chef, min gud, min overman. Jag tar hand om mitt eget liv. Fy fan va skont det kanns.

Sa nu stannar jag 5 manader till i den har fantastiska kontinenten. Det basta av allt: det kanns som ett javligt bra beslut!

Nos vemos en el camino

Att sâga en sak och gôra en annan âr lite av min specieltiet. Det finns ingravt i min karaktar, en permanent flâck pà min personlighet. Jag borde kanske inte ôppna min mun och lova saker. Speciellt inte till mig, inte till nàgon egentligen. Jag ônskar att det fanns en plan, en lina att balansera pa. Men det finns ingen lina, och inga krav pa att halla balansen. Jag svajar, gungar, faller och reser mig upp igen.
Nâr jag ser mànen pà kvàllen, nàr jag blickar upp mot den medan musiken fyller min kropp och andras vârme vârmer mig, fylls jag av en kânsla som bôrjat dyka upp pà senare tid. En kânsla som âr en blandning mellan vâlbehag och obalans. En kânsla som fyller mig med en slags passionerd glôd och en mânnsklig râdsla. En del av mig kan tânka sig att àka hem, en annan vill inte àtervânda. Inte ânnu. Fôr jag âr kâr, fôrâlskad, vilsen och i behov att fôlja en drôm som vilar likt en skugga vid mina fôtter.
Till er som vântat pà mig, fôrlàt for tiden ni saknat. Till er som fortsâtter vânta, vi ses snart! Till er som vâljer att glômma mig, jag glômmer aldrig er.

Mor, far, vânner, âlskare, gerilleras, lokas y lokos, ibland màste man vâlja mellan drôm och verklighet men min fantasi âr fôr stor fôr vardagen.

'''

Jag kan se mig sjalv kliva av flyplanet. Jag kan se mig sjalv krama om mamma pa Arlanda. Fem manader har gatt och jag har gatt med. Mina steg har tagit mig fran stad till stad, man till man, kvinna till kvinna, land till land. Jag ar rotlos nu. Jag ar rastlos nu. Jag ar ung men erfaren. Vild men radd. Tankarna kretsar kring en hemkomst men pa ett eller annat satt ar det aven ett hem jag lamnar. Jag vet nu att jag inte ar ett hav (flytande, brusande) utan en eld (dansande, glodande)...

M

tack for att du vantar, tack for att du lyssnar, tack for att du skriver, tack for att du trycker ner mina fotter mot jorden nar mitt huvud vill fortsatta uppat, tack for att du kampar... mot mig/med mig, tack for att du inspirerar, tack for att du ar du, for du ar underbar, inte perfekt. tack for att du raddar mig nar natten vill sluka mig, tack for att du orkar med mig nar jag inte kan sova. "forlat" ar inte ett ord som tillhor dina lappar och jag ar inte som tiden, jag flyger ingenstans.

narmar sig

Tankspridd
inte en springa himmel
pa tva dar
Berget som bevakar oss
gommer sig
iaktar
Du sa:
"efter regn kommer sol"
men allt ar ju likadant
Vi mots pa andra sidan
om ar, manader,
eller kanske bara dar.

slut

Jag har ett hal inom mig,
som aldrig tycks fyllas.
En avgrund,
utan innehall.
Jag har en botten
utan vatten,
som lamnar mig ovardig att kalla mig:
Hav.