tack och nej

Det känns så hemskt att behöva lämna dig bakom mig min skatt, min vackra dunge, mitt egna lilla underbara paradis. Mitt. Alldeles egna. Maddog Delight.

Jag vet inte vad det värsta är egentligen. Att jag troligtvis aldrig kommer komma på ett så bra namn, eller att jag helt enkelt kommer sakna den här löjliga skiten. För det är jävligt löjligt... faktiskt. Jag kommer hem med huvudet fullt att skit, eller romantik, eller bara känslor och fullkomligt kräks ut allting här. Jag dalar hem i gryningen och klickar in på Delighten och beskriver natten och hur vackert det är att äga den. När jag känner mig vilsen kan jag försöka hitta tillbaka med några snabba klick på WWW. Jag kan se tillbaka, blicka framåt, drömma och fantisera.

Jag ska inte sörja mer nu. Jag kanske blir svag, får separatisonsångest och hittar hem igen. Tills dess, skriv något själva.

trying to rest

Jag försöker glömma allt men till och med mina drömmar påminner mig om dig.

vad jag behöver

Jag vill ha er alla.

En för varje

minut

sekund.

En på kvällen,

en i gryningen,

en då solen står högt på himlen.

Röken är tjock

och bakom den gömmer sig

saknaden.

Jag vill ha er.

Alla.

03/06/2010

INGA BEKYMMER I VÄRLDEN!

04/05/2010

Kvällsbravader en vardag bäddar för dagen-efter-dagar som denna. Huvudet är kvar i kraniet och kroppen mår bra efter åtta timmars sömn. Timmarna går och jag kan inte hålla koll på tiden mellan reklaminslagen och programmet jag inte orkar kolla på. Ung, dum och påväg mot sommaren.

-

Sommaren finns inom mig och huden är det enda som håller den inne. Om inte huden funnits där skulle jag vara en del av bladen, det gröna gräset och den blå himmelen. Mitt skal gör mig mänsklig, trots att min själ hör hemma i jorden.

du

Det är inte med dina

ögon,

du klär av mig.

Det är din

energi,

som får mig att känna mig

naken.

När din närvaro

överaskar mig,

blottas jag,

tills bara själen,

finns kvar.

Jag är din

så till mitt sista,

andetag.

linje 10

Vill att tankarna,

ska vara som tunnelbanetrafik.

Med ankomsttid

och slutstation.

Dörrarna ska vara stängda,

genom de mörka tunnlarna.

cunt

Det är inte din kärlek jag saknar, utan din närhet, min saknad är minimal i jämförelse med min kåthet. Det är bara dumma tjejer som tror att det är hjärtat som blir tomt när det i verkligheten är utrymmet mellan benen som måste fyllas. Hela livet är ett pussel och ensam fattas det alltid en bit. Ensam är man inte hel, inte tillfredsställd. Jag saknar min poet, mitt hav, min cowboy, vem som helst egentligen. Jag vill åt en känsla som inte går att förklara, men alla vet vad jag menar. Alla som känner som jag.

-guerillagirlstateofmind

gladtjej_200

Mina sommardagar ska alla vara som denna. Glida runt på ängar och parker med flocken. Käka pizza, dricka alkoholhaltiga drycker, sikta mot stjärnorna och bara mysa på parkbänkar. Nöjd, jag är så nöjd för när jag är med dem försvinner det som ibland biter mig i bröstet. När jag är med dem känner jag att jag är den jag vill vara och den känslan är fantastisk.

note from the dog

Jag har inte hunnit skriva så mycket dikter på senaste tid. Lite korta texter, knappt ens några låtar. Jag kan inte påstå att jag är så oberörd att jag inte kollar statistiken på den här skatten. Jag blir lite rädd ibland när jag ser hur många som hittat hit. Plötsligt känns det som om jag skriver för fler än mig själv. Jag börjar välja mina ord, skriver något för att sedan radera hela inlägget. Jag vet inte om det var såhär jag ville ha det. Men nu är det så det har blivit.

Jag hoppas att ni som känner mig inte använt de jag skrivit här som ett sätt att förstå mig, eller tyda mig. Bloggen innehåller fragment, fiktion och i vissa fall bara stundens varma känslor. Jag är mer än mina ord, jag är jag. Mångsidig, otydlig och helt och hållet mänsklig.

Vad vill jag med den här gobiten? Under en lång tid var det min tillflyktsord, ett litet Bali på WWW. På senare tid har det blivit något sorts biktbås där jag kunnat skriva ner känslor jag inte vågat tala ut om. Ofta har det bara varit en plats att publicera lite poesi. Mina texter har jag mest av allt velat ha respons på. Velat höra uppmuntrande ord. Det har aldrig varit en förväntan, mer en önskan.

Det känns som om mycket hänt nu sedan jag kom hem från min resa. Jag har förändrats och börjat jobba med att bli precis den jag vill vara. Jobbar för att hitta mitt "jag", det som definierar mig i min omvärld. Mitt egen ljus på vägen. Hemkomsten har även bevisat mycket om de människor jag haft runt omkring mig. Vissa har stått kvar, och min relation till dem har blivit stark som en orkan. Jag har hittat min flock av hungriga vargar. Andra, har försvunnit. Det gör ont att sakna dem.

The Maddog Delight finns här för er nu men den är inte längre mitt gömda paradis. Jag måste hitta ett annat ställe för mina innersta tankar och känslor. Någonstans där jag kan skriva åt mig själv utan att vara rädd för tolkningar och missförstånd. Min vackra hundskål finns kvar och jag kommer fylla den med min poesi, med inspiration med värme.

Tack till er få där ute som sagt till mig hur mycket ni uppskattat mina ord. Det har jag behövt!

till havet

"Ord tar vinden med sig". Det var nog det vackraste du någonsin sa till mig. De orden bär jag med mig i hjärtat varje dag. När alla som skrivit och sagt att de saknat mig, att de velat träffa mig, att de bryr sig om mig drar sig tillbaka in i mörkret står jag ensam kvar med just dem orden.

Trots att du är så långt borta är det din närvaro jag känner starkast. Dina löften till mig, att du alltid skulle finnas där, står orubbade fast i marken.

Så länge du håller fast vid vad du sa, låter jag inte mina löften tas av vinden.

songs

Sometimes I feel like a bird in a cage,

but then I realise that the cage is in my mind.

skål!

Har lämnat in nya prover hos doktorn. Jag tar allt med lugn och försöker att fixa allt det här själv. Ringa läkare, boka tider, fixa med jobb och körning. Det känns äntligen okej. Jag har varit så dramatisk men nu försöker jag se saker för vad de är. Det går att fixa. Tålamod, tåla med mod.

Sjuksköterskan som jag har kontakt med har hjälp mig att orka. Jag blir glad när hon peppar mig att fortsätta på egen hand. Hon säger att jag kan fixa det och jag tror henne fan. Jag har inte pratat så mycket med någon om det här. Jag försöker bara utesluta det från min vardag. Jag mår ju faktiskt bara bra, och gör endast det här för att må bättre.

Det känns som om allt kan hända, precis så som det kändes i Latinamerika. Nu är det slutpratat om mig.

updates

Mycket gamla dikter och tankar som egentligen borde få komma ut och andas lite. Vissa har jag rivit sönder och begravt långt ner i papperskorgen. T.ex. del 1 av "Minnen från förr" den hör inte hemma här. Inte i min fristad, inte i The Maddog Delight.

Jag har inte skrivit något på länge, bara låtar. Jag vill verkligen behålla mitt lilla paradis och fylla det med vackra ord och meningar. Just nu tar vardagen över. Plötsligt är jag working woman.

-

Det är med värmen

som jag fortsätter framåt.

Det är med hopp om framtiden

jag slutar läsa det vi skrev.

Ett avslut:

inte som ett stopp på en väg

utan som ett hål mitt i gatan.

Nu är jag ingen

precis den jag vill vara.

Ingen annan

än jag.

Fortsätt där du börjat

vi ses inte snart.

Min kära vän.

- "Minnen från förr" del 2, någon dag i slutet av april.

.

"I never had the time to tell you that it was always you. I know I made you unsure, because I was unsure during that time. Maybe most of all: I was afraid. Once again I saved my pride. The more I grow the clearer I see that pride is nothing to save, what's worth saving, and keeping is actually love. I have never thought we were to good for eachother, I think we were just perfect for eachother. Maybe that was the thing. I told you I wasen't sad, or angry, but I'm both. What's lost in time, is lost forever."'

- anonymous

det viktigaste

Lyckan

De små sakerna

Vill

Letar efter balans

Söker ro och frihet.

thefirstwordsthatcometomymind

Efter en emotionell orkan har jag hamnat i paradiset, för det är ju som man säger; skit luktar jävligt illa men kan ge näring åt något levande. Så efter en oönskad hemkost, ett ovärdigt avslut och en personlig kris har jag landat med båda fötterna på marken igen. Jag ser ner på asfalten där jag legat och kravlat under några dagar och känner hur skönt det är att resa på sig igen. Efter att bara kunnat se smågrus blickar jag nu upp mot himlen. En och annan regndroppe faller men bakom molnen väntar en varm gul sol på att få komma fram. Jag känner mig som solen, nu när regnet slutat falla kan jag inte vänta på att få komma fram och ge värme.

note from maddog

De dikter ni hittar här nere är en del av en serie dikter som kanske någon dag, någon gång kommer bli något mer. Jag har gjort ett urval och tagit ut dem jag gillar mest, som peppar mig och som gör mig stolt. Fred.

.

Inom allt som finna kvar

lättar trycket.

Luften går ur våra vingar

och de komprimeras

av vinden.

Vi släpper spänningen

ger efter för landningen,

skymtar marken under oss

och kolliderar med sanningen.

nytt kapitel

Dagarna känns tomma
för en gångs skull.
Jag kan fylla dem till brädden
med allt jag inte kunde förr.
Med andetagen
jag äntligen hör,
med tankarna
som inte längre förstör.
Med livet jag lever nu
och inte det från förr.

.

Om hundra år
är jag inte här
inte bland molnen,
inte där du är.
Då är jag stoftet
som virvlar förbi
som känner allt,
men förblir en bris.
Jag blir det du glömde fanns,
dammet som kom från ingenstans,
som fördas mot himmelen
men aldrig når fram.

bara barn

Allt eskalerar

i högt stigande fart,

vi växer inte utan blir åter barn.

Skrämda av mörker

och levande på dan,

gör våra fötter avtryck i asfalten.

Miljoner röster

följer våra andetag.

Röster från dem som fastnat i cementen

och aldrig fått förbli barn.

.

Tankar som skapar en helt annan värld
kör sakta över vardagslivet.
Tankarna skapar ett tomrum
mellan mig och det verkliga livet.
Och berusningen av att sväva
i illusionen
gör att jag tappar fästet
och svävar bort från jorden.

i takt till musiken

Skuggorna över en skramlande plats
dansar i takt till musiken.
Dansar och känner att natten är varm
och att bekymmer hör hemma bland liken.
Och även fast ikväll
redan imorgon är,
dansar skuggorna i takt till musiken.