rosor

Jag drömmer om mitt ex. Fast han har helt plötsligt dreads och ser... ja... ganska luffig ut. Drömmer om min brorson också och att jag skäller ut honom för någonting. Kanske för att han går på kanten av trottoaren, inte ser cyklister, eller någon annan för den delen. Jag avundas han oförmåga att gör sig osynlig i människohavet. Han är en liten människa som konstant är i vägen men det skiter han fullständigt i. Uppväxt i en villaförort den där. Bilar som kör i max 30km/h, i den hastigheten kan en ju inte döda nån.
Jag har aldrig varit i innerstans grönområden. Varför då? är frågan jag ställer mig när jag på höger sida har ett rådjur och på vänster sida en traktor. Det här är ju riktigt mysigt. Lukten av blommor och bullar. Det är såhär revolutionen kommer lukta. Gamla rynkiga tanter som utbyter presenter och talar med händerna. De är glada över att se varandra och uttrycker det med 20986777 artighetsfraser.
"Du ser så ung ut."
"Att du orkat resa så långt."
"Här sitter du med en annan ungdom."
"Att vi äntligen ses."
"Min present är ingenting jämfört med din!"
"Åh vad omtänksamt av dig! Titta så fin!"
"Tänk att vi alltid gillat varandra."
Jag lutar mig tillbaka och låter de sköta snacket. Har svårt att koncentrera mig med all denna grönska. Lätt förvirrad stadsbo som undrar vart alla bilar tagit vägen. Jag njöt. I stora drag, trots koncentrationssvårigheter och röksug. Fan. Jo de gjorde jag. Njöt alltså.

coasts of flight

Jag har en klocka inom mig. Den låter inte "tick, tack, tick, tack". Ljudet den ger ifrån sig är stegrande. Först hörs den knapps, överröstad av mina hjärtslag. Jag har precis kommit hem igen. Lukten av ett annat land finns fortfarande kvar som ett spår på min hud och mina kläder. Jag har längtat hem. Jag har överlevt. Allt det gamla är nytt. En plats som avstånd förskönat.

Ett dovt brummande, en nostalgisk känsla. Plötsliga minnen från en plats jag nu lämnat bakom mig. Klockan slår i takt med mitt hjärta. Jag är saknad och älskad. Den försvunna dottern, hemma igen!

Drömmarna. Det rör sig i kroppen, små vibrationer som söker sig in i huvudet. Under natten dansar mina tankar. I sin egen takt. De tar mig till platser jag inte vill besöka. Sätter mig i situationer jag inte kan ta mig ur. Dåliga lägen. Måste ut. Söker mig till mina vänners sällskap. Rösterna och rörelserna från deras kroppar överröstar ljudet. Jag flyr sömnen. Jag har saknat er! Hur länge stannar du den här gången? Ett tag! Länge!Jag vill bygga något här!

Orden känns som stenar i munnen men rinner som sand mellan fingrarna. Klockans ljud är som vågor. De rör om allt inom mig. Isolering. Inget är likadant. Det gamla får sin gamla form. Det gamla ses med gamla ögon. Vågorna guppar innanför huden. De får kraft av ensamheten och slår mot magen. Salta tårar. Jag håller emot för att inte orsaka en översvämning.

Det regnar. Det blåser. Det åskar.
Det smattrar. Det stänker. Det slår.
Det brusar.
Det skummar.

Outhärdligt. Mina tankar blir blöta. Mitt hjärta blir kallt. Ut i Havet. Emot strömmen. Vågorna slår mot mig, jag hoppar i och simmar härifrån. Sanden försvinner i vattnet. Orden räcker inte till. Simmar bort från mig själv i hopp om att finna lugnare vatten.

Life is wack without a pack

Typ som hon som hamnade på en bal och tappade sin sko. Fast jag fick med mig skorna. Ställda dem i hallen och hängde upp jackan, la kroppen i sängen och låg där med den blodiga köttklumpen som inte ville sluta pulsera: hjärtat. Jag sov med era ord som tatuerats in i min själ. Den vackraste tatueringen jag har. Något som aldrig kan suddats ut. Minnen som inte kan svetsas bort. Stunder starkare än diamanter. Jag vaknar som hon som tappade skon och undrar om allt var en dröm för regnet öser ner och himmelen är grå. Vi tog hela solen i våra händer och riktade den mot varandra. Vänskapen som värmer, kärleken som lyser. Jag känner mig som högsta vinsten. Oövervinnerlig. King Kong högst uppe på en skyskrapa, Godzilla eller Princess Mononoke. Bengalen som lyser innanför huden och jag andas ut rosa rök. Jag kan landa, sjunker ner hos er och får fötterna på jorden. Våra liv är fyllt av kamp, ni är fyllda av styrka. Om jag är en hund är ni min flock. Skall som fyller gatorna, vi pissar på aina, vi slickar varandras sår och springer på gröna ängar. Svansarna i vädret. Glitter i pälsen. Jag älskar er.

natten faller

När jag vaknar minns jag bara en frekvens ur drömmen. Jag sitter på golvet tillsammans med några andra. Någon har hejdat pistolskott med en kniv. Bam, bam, bam. Elektroniska stötar flyger i det dunkla rummet när skotten träffar knivbladet. Men personen som skyddat oss sätter sig ner och mannen som skjutit kommer fram med en enorm kniv i handen. Den blänker trots att det inte finns några ljus i rummet. Kniv-mannen står hukad framför mig med kniven riktad mot oss. Bladet ser alla i ansiktet och han säger "kedja fast dem". Ett rasslande ljud börjar höras i bortre ändan av rummet, vi sitter alla fast.
Jag vaknar av en sms-signal. Känner mig inte rädd bara lättad över att det var en dröm. Ligger kvar i sängen och väntar tills alarmet ska ringa. Ligger vid strandkanten av min mardröm. Varje natt undrar jag vad som ska hända. Bara jag inte förlorar min arm igen, tänker jag, eller är fast inuti en brinnande byggnad.

GOD

Allt är en fråga om pengar och tro inte att du ska få ett kort och koncist svar. Icke. Allt är en fråga om hussel. Jag dansar ensam hem och ingen tar upp min glassko, jag är inte stressad, bara en kropp utan huvud. Huvudet bland molnen. Mina tårar blir till regn. Sticker du ut tungan känner du att de är salta, små salta droppar. Mardrömmar igen. Alltid dessa mardrömmar, död och smärta. Jagad= fångad.
Kom tillbaka min Hund och håll dina armar runt mig. Jag glömmer bort mig och det är tur de för då kan jag glömma allt det dåliga. Tyvärr funkar det inte så. Men hip-hop funkar. Det funkar alltid. Tänker såhär: livet är fint, å fyllt av fina saker. och jag är stark. och allt kommer fixa sig. I'm coastin.