slut på det tråkiga

Dagarna flyter ihop till en enda röra. Det är den där rinnande spyan där du inte ens kan definiera matbitarna du slarvigt tuggade i dig timmarna innan. Denna smått vardagsaktiga tillvaron håller på att gå mig på nerverna. I can't take the pressure. Ingenting har ramlat ner från ovan, inte ens en istapp (nu på slutet har jag blivit lite desperat efter action). Men jag har läget under kontroll, jag vet var jag ska ta mig till. Med andra ord: jag har en plan! Nu tar jag saker i egna tänder...

jag ser bara framåt när jag ramlar bakåt

I mitt sökande efter någon slags mening i tillvaron kan jag inte undgå att fråga mig "lurar jag mig själv?". Är det bara ett jävla påhitt från något diktatoriskt moderskepp därute att allt vi gör ska vara meningsfullt. Så att vi ska få dåligt samvete när vi degar hemma istället för att gå till plugget eller har sex med kondom istället för att bidra med mänskliga avkommor. Jag inser att jag skulle spara många timmars funderande på livet om jag bara kunde svälja det faktum att livet är jävligt meningslöst but hey låt oss utnyttja det. Nu kan jag inte riktigt det, kanske har min röv fastnat i kapitalismens lilla hål och jag kan inte få min nedre hälft ur skiten. Det finns en jävla undre halvan som säger "men Matilda... lite struktur på tillvaron är essentiellt" och en övre halvan som skriker "AHHH HABLA HABLA HABLA HUGVT KBBBB!!"

Ni förstår kanske att jag lider av vissa svårigheter med att få mina två sidor att bo i samma kropp. Den ena är ju en bokstavskombination på amfetamin medan den andra går runt med en filofax. Jag har ringt Cesar Milan men han kan inte hjälpa. "I do dogs not humans, but try to be a dominant packleader".

Nu för tiden försöker jag att inte kontrollera dessa två karaktärer som slåss inom mig. De får slåss helt enkelt, lite kaos och tumult är en krydda i tillvaron. Kanske meningen med allt levande inte är särskilt stor. Kanske det bara handlar om att glida runt och må bra. Jag ska tänka på det medan jag släcker lågorna innanför skinnet.

the firt chapter

Jag har ett behov att komma ut och bort. But I'm stuck. At the moment. Jag har funderat länge och noga över vad jag vill gör med mina dagar. Tänkt på fördelarna med framförhållning och nackdelarna med planering. Funderat, reviderat, kategoriserat mina tankar. Men det står tomt. Ett blankt A4 med de där sabla lilla strecket som blinkar och ger mig psykos. Jag vill egentligen bara att all världens lycka ska falla i mitt knä så jag kan bada i den som den där seriefigursankan jag inte vet namnet på gör. Bada i pengar, framgång och sexuella bedrifter. Men låt oss vara realistiska, det är tråkigt, men ibland lite nyttigt. Kontentan av allt är nog att jag inte har lust till ett skit. Man kanske inte ska hoppas på att någonting någon gång mirakulöst ska hoppa fram precis framför näsan och vara the calling in life men man kan ju testa. Ingenting är omöjligt det existerar bara bra och dåliga odds. Så jag lutar mig tillbaka och hoppas på ett sändebud från ovan. Nu med värmen kommer det lyckligtvis inte bli en 5 kilos istapp som spräcker mitt kranium.