Det enda en gor pa dagarna ar att vanta pa natterna. Solljuset vacker mig vid halv tio men jag rullar ner persiennerna och solver till halv ett.Pressar timmarna. Vill sova till fem men kan inte somna om. Tvattar av mig svetten fran drommarna, ogonen ar fortfaranden roda och jag kanner mig mosig.
...
Jag sopa rent i + och flyttar ut i det lilla vardagsrummet, stadar upp i kaket, seriemordar hundratals bananflugor. Star hukad over badkaret och tvattar mina underklader. Pressar tiden. Trycker fram minuterna och vantar pa att en ny timme ska fodas och do. Om jag fick bestamma skulle natten rasa ner men har ar det talamodet som harskar.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Ner for alla trappor eller upp for alla backar, eller bara ner vid kanalen. Lugnt och stilla vid la Saone, blasigt och livligt vid la Rhone eller bara vid fonstret och vanta,
vanta,
vanta,
pa att stegen fran tiden ska forsvinna in i natten. Vanta pa tiden da jag inte langre kollar pa klockan. Upp eller ner? Sekunden da mobilen piper, minuterna tills jag kommer ut, stunden da du tander och roker. Inget kan begrava beskymmer men vi latsas att vi glomt dem, gomt dem i solen som for stunden forsvunnit. Men inget forsvinner allt bara spads ut tills smaken forsvunnit och ersatts av en annan, In med tungan, andas in, kann smaken. Beskymmer borta med solen. Syns inte, finns inte. Syns inte, finns inte!
Fram och tillbaka eller flera timmar pa samma plats. Det finns inget att gora, inget att jaga, inget att alska, inget alla hata. Vi skrattar och nuddar lite latt vid varandra. Solen gar ner och vi stracker ut oss mot en backsvart bakgrund, spretar med tarna, gaspar stort. Glimmrande lampor, hoga ljud fran folk under alkoholhavet. De har hela kroppen under ytan medan vi hoppar runt bland molnen och forsoker forstora solen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
En dag som idag igen. Allt ar nastan bortblast. Utvisat. Jag tanker bara: "Men kyss mig da! Eller ror vid mig pa riktigt."
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Sa mycket och sa lite pa samma gang. Jag vaknar, jag lever, jag somnar, jag drommer, jag vaknar, jag lever. 21 ar och jag borde vara okand, men jag ar overallt, uppe bland molnen. Jag borde soka mig mot marken man jag gillar tanken. Att vara over alla andra, inget hirarkist bara upplyftande. Jag vill vara omsluten av ingenting, jag vill handla instingtivt. Gravitationen drar allt nerat men rok soker sig upp.
Jag ar ihop med drommarna, rullar in mig i tacket i en ensam sang. Bara hunden. Fuck you om ni saknar mig nar jag ar dod... Nagon borde ta hand om mig, kanske ar det de molnen gor. Ser efter mig lite. Nej, inte deppig bara vid liv.
