-

Jag försöker. Jag försöker verkligen. Men ibland är det så svårt att bara se framåt. Svårt att inte falla neråt. Svårt att hålla balansen. Men jag försöker. Verkligen. Jag vill vara en harmonisk varelse. Jag vill vara den jag vill vara. Den jag kan vara. Jag försöker.

Stockholm del 10

In i ett hetsigt tunnelbanesystem. Jag är en svart myra i ett svart hav. De väller ut från gångarna, in i gångarna. Ingen rör vid någon men ändå är vi alla så nära varandra. Allt är en fråga om minuter, 2 till Hjulsta går annars måste jag vänta ytterligare 12 minuter. Jag plankar alltid för när jag plankat är det nästan alltid en minut kvar till Hjulsta tåget kommer och jag hinner precis in på plattformen. Jag tror att det är en regel, plankar jag slipper jag vänta... och betala. När jag går i gångarna går jag målmedvetet. För alla har vi ett mål för vi är myror. Ingen åker ju tunnelbana för att det är underhållande, alla ska vi någon vart och det är bråttom. Vi pratar om minuter!

Byta linje, vilken uppgång avgör var i tåget man sitter. Vid Gamla Stan brukar kontrollanterna komma in därför står man alltid längst fram då ser man dem när tåget rullar in. Om de hoppar på hoppar jag av. Hur många minuter tills nästa tåg kommer? Skynda. Jalla. Jag har tider att passa. En svart myra i ett svart hav.

Sitter man inte med en Iphone sitter man med en tom blick. Stirrar ut i de svarta tunnlarna som far förbi men egentligen ser man ingenting. Myror arbetar efter rutin. Myror väller fram som svarta vågor i ett svart hav. Myror drömmer sig inte bort från kolonin. Myror tjänar drottningen. Myror arbetar och myror har bråttom. Myror måste komma fram i tid och tiden är bara minuter.

-

Svart huvud,

grå kropp.

Med flaxande vingar:

en silver korp.

Näbben genom mjukt dun.

Korpmiddag:

en sparvkropp.

Rött kött,

vitt dun.

Svart huvud,

grå kropp;

en silver korp.

Även döden har vingar

förväl lilla sparv.

Beskymmer

Ett ljud av oljud

Ett ljud av oljud

Kryper på golvet,

kommer närmare.

Kryper på marken,

en skugga som sprider sig.

En rynka som växer

mellan mina ögon.

Som sträcker ut sin trädkrona

över min panna,

vars rötter gräver ner sig,

i huden på mitt ansikte.

Ett träd som viskar;

ett ljud av oljud.

Ett hav

Vi är två flickor som ser in i varandra.

Ett hål inom oss,

i vilket vi faller.

Vi bär det alla flickor bär,

en springa

som öppnar sig till ett hav.

Ett hav som egentligen

är ett hål.

Vi lär oss inte att simma,

dyka,

hålla andan.

Blinda för det brusande havet,

hjälplösa för hålet som

bottenlöst

gapar under oss.

Vi är fåglar,

vingarna dras ner i vattnet,

fjädrarna rivs sönder av vågorna.

Men fåglarna måste dö,

ur deras livlösa kroppar,

ur deras trasiga fjädrar

måste en sjöjungfru

födas.

Låt oss röra vid varandra

Staden drabbas av ett strömavbrott.

Ansikten ser in i naturens ljus,

huden får en annan färg,

själen lyser igenom.

Tankarna penetrerar skinnet.

Släck alla lampor,

så vi kan röra vid varandra.

Din bröstkorg mot min,

bara himmelen ser på,

bara vinden kan skvallra.

Vinden berättar för löven,

löven viskar till grenarna,

grenarna säger till stammen,

stammen talar med marken.

Jorden hör vår kärlekshistoria.

Jorden vill inte att ljuset

ska döda vår närhet.

Jorden ber till himmelen,

himmelen övertalar solen,

solen ger oss natten.

Natten,

ger oss mörkret.

Drömmarna dansar

Universum är oändligt,

för vår själ att få plats.

Valen är oräkneliga

för fritt spelrum.

Dagarna och nätterna

byter plats

och ger omgivningen olika ljus.

Vår fantasi kan iscensättas

då vår verklighet byter färg.

Verkligheten kan förgöras

och våra drömmar kan dansa på askan.

Moder Mörkret

Tunna moln gör himmelen rynkig,

natten har åldrats.

Månen är dess enda öga

som ensam varken är blind

eller skelögd.

Stjärnorna är fräknarna

som solen lockat fram.

Natten är busig,

men vaken,

och ser allt.

Mörkret är dess andetag;

det omsluter allt.

Mörkret är ett sköte:

den föder varje natt.

hallå?

Allt känns fruktansvärt overkligt.

-

Vinden drar lätt sin handflata

över gräset.

Ljudet är sprakande,

rasslande.

Smekningen får naturen att spinna,

ljudet får mig att försvinna.

Mitt huvud är i himmelen,

det finns inte ett enda moln:

allt är ett ljusblått hav.

äganderätt

Jag har lämnar bort mitt hjärta. Delat det, brutit det i bitar och delat ut det. Tagit en bit här, en bit lite senare, en bit nyligen. Nu känner jag att jag inte har något kvar att ge. De som har bitarna är inte villiga att lämna tillbaka dem och jag står utan makten att ta dem. Jag är inte tom, bara ihållig. Aningen handikappad, aningen förlamad. Min givmildhet ångrar jag inte. Jag har kanske också fått med mig en bit här och där men just nu, vill jag inget annat än att få tillbaka det som är mitt. Den slemmiga, pulserande muskeln som hör hemma i mitt bröst och inte i klorna på någon annan.

Blått mörker

Det existerar ingen fredspipa

tobaken är slut.

Berusningen har lagt sig,

mina andetag har svalnat.

Jag ser ut i ett blått mörker

in i en sommarnatt.

Inga fåglar som flyger och skuggar,

inga gömda samtal i grönskan.

En vägg som separerar vind från värme.

En kropp som håller inne min vilda själ.

Den vill ryta som ett lejon in i det blå,

mörkret.

Kasta skuggor över hustak

för att slutligen byta plats med solen.

"Jag skapar inte harmoni"

säger min själ.

Så jag stänger igen revbenen,

sätter musklerna på plats,

rätar till skelettet

och fortsätter stirra in i denna sommarnatt.

MM

Jag är barnsligt förälskad i dig.

Så som en unge letar efter snäckor i sanden,

letar jag efter dina ögon,

bland alla ansikten.

Som efter en berusande, ändlös lek

klappar mitt hjärta för dig

snabbt,

stegrande.

Som barn försvinner in i sina drömmar

är jag försvunnen i dina ord.

Så till den grad att inte ens mina ögon

ser in i denna verklighet.

Molnen som ligger tyngdlöst över mig

himlen som vakar över min väg.

Vinden är dina andetag

och solen din själ.

Jag vill gräva ner mig i din jord

få växa med dig.

Precis som barn fantiserar

låtsas jag att du är här.

Du finns gömd i mitt hjärta,

men stunden då jag tog en bit av dig

tog du allt som finns inom mig.

med kärlek

Jag skulle vilja citera någon, bistå med lite visa ord. Jag vet inte vad jag ska säga tyvärr, jag står tomhänt kvar. Om drygt en vecka fyller jag år. Det händer varje år men känns lika overkligt ändå. Jag tar stora steg framåt för med fart och självsäkerhet är det svårare att tappa balansen.

Inte ett ord har skrivits på flera dagar men natten har fått huvudet att klarna. Jag säger åter hej till dig, min skatt.