Quizas

Snön blåser upp som rök när jag sitter ute på balkongen. Det finns ett träd utanför som talar till mig. Det är uppenbarligen svårt att förklara men såhär: när jag svajar, svajar trädet. Vissa dagar går jag ut på balkongen och trädet står bara där helt stilla och speglar mig. Vissa dagar kastar sig skatorna från dess grenar. Du kanske inte fattar. Det är bara skönt att ha någon att prata med, någon som nickar. Det är lite som kastanjeträdet som stod utanför min mammas köksfönster. Jag och mamma hade en speciell kärlek för det trädet. Vi pratade ofta om det och när det försvann saknade vi det. Det här trädet som står utanför mitt köksfönster nu känns mer nyfiken och pratglad. Det måste vara tråkigt att vara så ensam och känna råttorna krafsa gångar bland ens rötter. Jag är inte galen. Det är bara en känsla. Svårt att förklara.
Jag läste någonstans att man måste läka sina sår så att man inte blöder på någon som inte skurit en. Jag undrar om man någonsin är riktigt hel eller om man bara lyckas (eller inte lyckas) hålla ihop alla sina trasiga bitar. Någonstans hade någon skrivit att ärren man bär på är bevis på att man överlevt sina sår. Men vad är poängen med att vara helt ärrad? Vad är poängen med att varenda centimeter av min hud ska veta om känslan av att bli skadad. Ibland undrar jag om alla visdomsord som hyllar kvinnors förmåga att läka egentligen bara drar vår uppmärksamhet från att odla förmågan att undvika bli skuren.

Dött och begravet

Jag har fördrivit ungefär 24 timmar i ett svart mörker och jag dalar. Morgonen känns opassande, jag vill tillbaka in i sömnen. Mina tankar går ologiska banor och jag vill ploga nya vägar där de kan springa men istället tappar de bort sig. Jag kallar dem tillbaka, inte alla återvänder. Jag vaknar varje morgon och räknar dagar. Det finns bara ett samtal som leder mig tillbaka och ger mig en styrka som jag gömmer och försöker bevara. Jag har alltid omgett mig med mina egna ord men var är orden en vill höra. Jag älskar dig lilla tanke, kom tillbaka. Låt mig hålla dig lilla tanke och du ska veta att jag är här nu. Jag andas syre framför dina ögon. Lilla tanke jag stannar med dig tills det känns bra, tills allt det ologiska i dig dör och när allt är dött, hjälper jag dig begrava.

om igen

Det finns ord
i mig
som trycker mot kraniets väggar
och sakta spricker skallen
som bläck på pappret.

I'm like a bird

Hela köket badar i solljus och jag skär grön lime, mogen avokado och rödspräcklig blodapelsin med en sylvass kniv. Jag pratar högt för mig själv när jag sitter vid köksbordet och dirigerar orden med händerna. Ibland sjunger jag. Jag skickar kärleksfulla sms och saknar Havet. Ja mamma, jag läser i mina gamla dagböcker och det är som att styrka gamla torkade fotspår med fingertopparna. Här har jag gått. Det finns inget linjärt i resan, jag färdas i kalejdoskopformer. Psykedeliskt. Jag känner igen mig i så mycket från 2015, 2016. Där finns en återfunnen rebellisk känsla av att vara sårad men obesegrad. Det kastas skugga på vägen men ögonen är lysande och huden glöder. Igår vid 00:30 såg jag mina vänner sjunga "I'm like a bird" och det kändes som det summerade ett hörn av framtiden.

Anda

Sover på rygg. Trycker huvudet mot mig när jag slutar stryka din mage. Vägrar gå ut. Vill bara ligga sådär, jag ba: kom nu vi måste vi har inte varit ute sedan igår och då ville du knappt gå en meter. Du känns som jag vissa dagar och jag känns som vem då? Konstigt hur jag tar efter vissa vanor. Nu bara dricker jag vatten när jag vaknar typ två liter som han sa, sen äter jag en middag. Steker ägg med gurkmeja men utan svart te. Det känns skönt att vara ute ur det svarta hålet av vackra lockar och tillbaka till verkligheten. Jag badar badkar och av värmen stiger känslor upp mot huvudet och jag måste duscha med kallvatten bara för att kunna andas igen. Det är underbart och svårt att bara vilja spela musik. 2018 var året då två män förde hela patriarkatets talan. 2018 var året utan förlåten. 2018 var året då hunden vaknade efter så många år av kärleksfull vila. Av kärlek vaknade den igen. Duktig vovve. Anarki.