I'm like a bird

Hela köket badar i solljus och jag skär grön lime, mogen avokado och rödspräcklig blodapelsin med en sylvass kniv. Jag pratar högt för mig själv när jag sitter vid köksbordet och dirigerar orden med händerna. Ibland sjunger jag. Jag skickar kärleksfulla sms och saknar Havet. Ja mamma, jag läser i mina gamla dagböcker och det är som att styrka gamla torkade fotspår med fingertopparna. Här har jag gått. Det finns inget linjärt i resan, jag färdas i kalejdoskopformer. Psykedeliskt. Jag känner igen mig i så mycket från 2015, 2016. Där finns en återfunnen rebellisk känsla av att vara sårad men obesegrad. Det kastas skugga på vägen men ögonen är lysande och huden glöder. Igår vid 00:30 såg jag mina vänner sjunga "I'm like a bird" och det kändes som det summerade ett hörn av framtiden.