oklart

En grå himmel
döljer något blått.
Jag ser alla
alla ser grått
Ingen ser allt
men alla ser nått

Längst ut på linjen

En alé av gatuljus ger ljus åt gråa industrihus. Lampor som stulit ljuset från stjärnorna. Hus som ockuperar trädmark.
Gatulycktorna leder inte hem så som stjärnorna leder upp mot himmelen. Allting vänder, återvänder.
Kasta tankarna, de faller inte platt mot marken utan svävar lite först. Vill inte ge upp. Frusen själ ser upp.
En himmel som förlorat sin glöd. Svart. Död.

3G

Känslokalla ansiktsdrag,
det du säger:
inte ord.
Svart kraffs
Vitt ljud
efter ett pipande ljud
och en vibration
som dör ut.

kapitel från igår

Det går undan. Vän kan inte gå i snön, får isbitar under skorna. Torra ytor blir snabbt blöta. Snön har lagt sig till rätta utanför köksfönstret. Snus och kaffe. Igår gick vi genom snötäckta gator. Åt skräpmat på perrongen, en tugga var. Systerligt delat. En runda var. Kärleksfullt kompletterat. En halv dosa var. Tvåsamhetens gemenskap. Tre kroppar i en liten säng. Tänk om loftet inte håller. Vi faller hejdlöst in i drömmarna. Hon puttar ut mig! Jag trodde jag skulle ramla ner! Panna mot panna, somnar vi in. Vätskebrist i morgonskvist. Ett skadat huvud en stel nacke. Nattens äventyr faller sakta in under natten. Nu minns jag! Kommer du ihåg! Kapitel från igår...

-

Vem kom först
dagen eller ägget?
Mörkret tränger fram
ropar på sin mor.
Natten kommer
från ingenstans.

look at that

Har ni frågor, önskemål, idéer eller intresse av att publicera något från bloggen. Skriv till:

maddogdelight@gmail.com


Fred&kärlek// Hunden

-

Man känner vibrationerna långt innan man hör ljudet, långt innan man hör plingandet från avgångsskyltarna. Ett kall, som ropar. Hjärtslag vibrerar. Ljudet dras ut ur tunnlarna men drar naglarna mot stenväggarna. Slipas ner. Bara flisor kvar när tåget rusar in.

NY

Det nya året började inte den 1:a januari, det började långt tidigare, i oktober kanske. Då hade drömmarna redan pågått en tid. Som meningar utan början och slut, som man måste anstränga sig för att förstå. Ibland bara flimmer & fragment, ibland samma händelse om och om igen. Nattdrömmar blir dagdrömmar.
Sen kom natten med drömmen som raderade ett dåtida liv med aggression. En dröm utan flimmer, utan brus, utan störningsmoment, en hel mening men början och slut. Något verkligt skapades i en overklig värld. Reinkarnation. Död och begravd men inte i fuktig jord. Pånyttfödd av samma mor. En ny själ i en gammal kropp, en dröm omöjlig att glömma bort.

Molndrömmar

Molndrömmar
passerar sakta över
min hjärnhimmel
Stackmoln
stackars små moln
Ingenting är sjärnklart:
dimmigt & oklart
Mellan mig
och hjärnhimmeln
är inget
greppbart

döda stjärnor

Som döda stjärnor
från fallande skyar
Det som en gång var
är du och jag
En ljus prick
som släppt taget...
försvunnit.
Som lämnat himmlen
svart
och hungrig.

dagbok

Jag talar med någon som inte kan prata. En yta jag färgar svart, och blå. En yta som aldrig färgar tillbaka. Någon som kan se men aldrig vaknar. Någon som lyssnar men aldrig svarar. Någon som alltid finns där men som aldrig sluter upp. Någon som aldrig tar i mig. Någon som aldrig hör min röst men läser mina tankar. Någon som vet allt om mig men som aldrig kommer kunna försvara mig. Som aldrig kommer ge mig perspektiv. Som aldrig kommer älska mig. Som aldrig kommer ropa mitt namn.

dagbok

Vad finns här att berätta? Vad gör jag som ingen annan gör? Ar det här så speciellt? Ensamhet söker mig, ord söker mig, drömmar hemsöker mig. Tappar jag greppet om mina mål är jag ingenting längre. Då är jag "en svart måra i ett svart hav". Då blir mina ord inget annat än illusioner och fiktion, och det kanske inte är så dåligt. Men det finns sanning i historierna, i äventyren. En sanning jag fått ta del av. Uppleva. En verklighet som ger drömmarna något fysikt att växa i.

låt henne gå

den jag är
blir skölden jag gömmer mig bakom
den jag är
går alltid före mig när jag går framåt
den jag vill vara
är händerna som släpper skyddet
och fötterna som går över det.