23/10 (dagbok)

(...)

Den enda som är säker på sin riktningen är vinden och den byter ständigt kurs. Men, alltid lika självsäkert. Själv har jag förvandlat till uppvaknandets tre första sekunder. De sekunder då drömmarna släpper taget om kroppen och flyr de som möter nyvakna ögon. Jag är någon som inte förmår hålla taget utan släpper och springer åt motsatt riktning. Jag har huvudet i en förvirrad fantasi. Fångad i en grå massa springer jag fram och tillbaka. Dock inte lika självsäkert som vinden utan på flykt från något ofrånkomligt.

drömlandskap (dagbok)

Är jag kvar i ett drömlandskap? Jag vet inte, min mage kurrar, det känns verkligt. Men frågan är väl egentligen om mina drömmar också speglar en verklighet? Ju mer jag pendlar mellan dröm och verklighet desto tydligare ser jag vilken skör tråd som skiljer dem åt. Drömmar sållar ut det viktigaste medan livet är fyllt med stunder av väntan.

drömmar (dagbok)

(...)

Jag blandar ihop verkligheten med drömmarna. Tänk vad lätt det är att förväxla något så realistiskt med något så abstrakt. Drömmarna är varje morgon ett blekt minne, något dimmigt och ogreppbart. Men det finns något äkta i dem. En myt med en gnutta sanning i sig.

note from the dog

Det är små saker som betyder ngt. Som att stå på en okänd balkong med en ljusslinga som slingrar sig in i hjärtat. Jag vet inte vad som kommer bestå. Vad som vara. Hur länge. För evigt? (Nej). Samtidigt kan jag hålla kvar vid de tillfällen då min själ blir en del av fyra väggar, två armar, ett lakan, tio fingrar och tio tår. Jag försvinner in en skog där fåglarna sjunger the doors och janis joplin. Där träden är krukväxter och månen är glöden från min cigarett. Jag är en ensam varg, jag är en sjöljungfru, jag är en disney karaktär, och som så många gånger förut är jag inte här. Inte just nu.
Förlåt om ni får vänta på mig, om jag blir ett besvär, men jag är i skogen. Inte riktigt vilsen för jag vägrar hitta hem. Jag är för er försvunnen men jag dyker upp snart igen.

happy endings

Pendel slår åt andra hållet. Klockorna ljuder från ett kyrktorn. Längst uppe på en vindsvåning står jag och tänker: vad vore ändå en bal på slottet. Men jag har redan tappat en glassko, den andra kastade jag på en taxi. Mössen är döda och jag har ingen vacker balklänning. Min pumpa blev aldrig en vagn så den kastade jag också. In genom ett McDonalds fönster. Inte en jävel brydde sig, eller jo... en.

Klockan slog midnatt och nu har ljudet lagt sig bland molnen. ZzZz. Tiden sover aldrig, det är en illusion jag sedan länge slagit hål på. Jag känner rynkorna formas i min panna, som skärvorna från min trasiga glassko. Jävla slott. Jag kommer aldrig komma in. Jag kastar ner pappersark med dikter och hoppas att vinden ska föra dem till slottet. Som vita duvor. Men de ramlar ner på marken och blir blöta, trampas ner och försvinner.

Hey mate! (Spanien) 01/11

En man spelar Abba på klarinett!
--
Det är första november och solen skiner som en discokula på ett mellanstadiedisco. Vi sitter på Tango där insiden är inredd med leopardsoffor och servitrisen är en MILF med enorma bröst, platinablont hår och rosa läppstift. Matt flexar omedvetet sina muskler under den vira pikén och pappa pratar om sina semesterplaner.
--
Plastmagnolier i taket och vår servitris har 15mm pluggar i öronen och serverar Ping Ping Pong Pong rätter med thaisås. Allt är väldigt glammigt. Matt har bjudit med sig sin engelska familj, fru och barn. Två av familjens vänner gör oss också sällskap. Vänninan Matty har en fantastisk outfit och hennes 50+ glänser som vit pärlemor. Hon pratar lite spanska och i hennes hårt sminkade ansikte rymms alltid ett leende.

Mr. Matt Mäklare (Spanien) 31/10

Matt kör med överkroppen över styret och pekar åt höger och vänster. Det är läskigt och spännande. Han pratar om kött och vin och såklart om fastigheter. Han har en majestätisk kropp som skulle kunna fälla vilket kvinnodjur som helst. Små slanka antiloper fastnar i hans käft. Jag, med min lejonkropp och mitt sjöljungfrusinne ser bara havet. Havet, havet, havet!
--
"Spanjorer kör som dårar, madre mia!" säger Matt och kör 90 på en 70väg. Tjugo minuter senare kör han nästan in i en bildörr. Jag behöver inte prata så mycket och det är fantastiskt skönt. Jag kan bara sitta i baksätet med huvudet mot bilrutan och känna vinden.

Stanken (Spanien) 30/10

Egentligen vill jag dansa hem genom radhus i ett tryggt och kallt Stockholm. Dragningskraften har dock dragit mig hit, till ett hotellrum i en stad en bit ifrån en annan stad en bit ifrån Valencia. Själv är jag en bit ifrån att tappa tålamodet och självbehärskningen. Ack sånna eftertraktade dygder hos en anständig kvinna. Fuck it, im losing it. Det klöser och river innanför skinnet. Något illaluktande förstör harmonin i min nybäddade hotellsäng...