longweekendout

Illogic- Favorite things.Beatet eller rhymen? Beatet, lätt beatet. Ett grymt beat trollbinder mig efter första sekunden. Du vet att det kommer bli bättre, ett bra beat fyller dig med hopp!
De flesta tycker om att sitta längst bak, Toni till exempel. Jag föredrar mitten faktiskt. Vid dörren, så att ingen sitter framför en. Jag gillar att reapeta en låt om och om igen. Favorite things. De 30 minuterna är perfekta, sen den korta promenaden. Jag gillar att kylan sticker i kinderna. Ut ur dimman in i kylan. Dimman, dimman, röken som ringlar upp mot ljusslingorna. Ligger med ryggen till.
"Ska vi? Visst ska vi det!"
"Lets go daddy-o!"
Metallen klirrar, det pyser och du säger: stödj den mot kudden. 

to you n you

Idag får inga känslor plats i min kropp och därför vill de hitta sin väg ut. Trött och instängd. Luften smakar illa, den är tjock och klumpar sig i magen. Inget blir rätt. Till och med vi är fel. Hur kan det vara möjligt? Allt fattas mig, ord på känslor, sovmornar, god mat, någon att prata med. Jag hoppas på att huvudet mot kudden ska dämpa känslan av att falla. Misär. Just idag. Jag är klar. När jag får dagdrömma drömmer jag om hundar och bilar, kanske ett barn. Jag vet inte varför. Nej, inge barn! Bara hundar och en bil, cowboyboots, långa slingor i som ramlar ner i ansiktet, lukten av hav och varma vindar. Något som slickar mina händer och springer efter pinnar ner i det salta vattnet. Jag drömmer om ensamheten. Komma och försvinna. Se och segra. Jag har något inom mig som aldrig slutar klia.

natt

Jag tror att klockan var fyra när jag väl föll in i en dröm. Drömmen tog mig någonstans långt borta, till trähus och träskmark. Eller? Jag vaknade hela tiden, svettades och frös om vartannat. Luktade i nacken bredvid mig. Kysste skuldrorna, somnade om.
Vaknade efter 5 snooze och nu är jag inte trött längre. Fast jag borde vara det. Jag borde falla in under täcket men jag kan inte, det är inte lika roligt utan skuldrorna och nacken. Jag saknar kyssarna. Jag lyssnar på samma playlist igen och spolar tillbaka. Klockan är kanske 00. Jag berättar inte mer. Ramlar tillbaka hit, till nuet. Förlåt om jag inte skrivit på länge, vem läser det här ändå?

Miss you as soon as you're gone

Det är som om mina fingrar bara väntat på att kopplas samman med din hud. De drar sig som magneter över din bröstkorg, sveper över din rygg, drar i håret i din nacke. Jag vill dra in alla lukter som ryms i din kropp, dela hemligheter, upplopps älska. Tänd alla gnistor i mina ögon, kyss mig tills mina läppar svullnar. Snooze är ordet sammankopplat med mina armar som kastas över dig och ytterligare tio minuter som passerar. Du är ny för mig men mina känslor är äldre än oss båda. De växer snabbare än något annat; förälskelsen som skjuter skott ur varenda por.

Boii

Texter senare, ord senare, låtar senare. Allt rullar runt i en massa och jag lämnar några spår av mig själv bland alla ark. Som droppar av tårar eller droppar av blod. Saknaden kommer och går som en dröm, ett fragment av en verklighet som nu förvandlats till minnen. Jag ser det som en vålnad med vita tomma ögon och långa fingrar. Vålnaden lämnar spindelnät efter sig. Jag önskar att det inte skulle klibba under fötterna, det brister och sätter sig under sulorna. In under. Ytan. När sprack den? Vålnaden försöker fånga mig och skrapar jag inte fötterna mot asfalten när jag går kommer jag tillslut vara fast. Kyssarna smakar inte på tungan, jag vill stryka dig i nacken tills du ser på mig med gröna ögon. Inte tomma vita. Gröna. Blundar. Du för dina händer runt in midja och drar mig till dig. Sopar undan spindelväven från sängen, jagar in vålnaden i garderoben. Kom tillbaka. Var med mig.

djupt vatten

Det bara händer. Jag använder mina likgiltiga ögon. De glittrar lite glatt men bakom den där hornhinnan brinner ett par varma klot som snart kokar över av nyfikenhet. Hur luktar din nacke? Hur smakar dina läppar? Hur mjukt stryker dina händer?
Jag saknar ett tillfälle att få svar på mina frågor, alldeles för upptagen med att inte bry mig. Men det går att förstå att jag är en produkt av det senaste halvåret. Det är bra att du inte vet för då kan vi fantisera om vita dukar, och vända blad. Men det är för fint för att låta passera. Som om solens strålar riktats mot mitt ansikte, som den sötaste honungen... den ultimata frihetskänslan. Förälskelsens revolution. Kärlekens båt har inte krossats mot vardagens rev, den har knappt lämnat hamnen. Så vi har allt att se fram emot.

Sucking Stones

"-(...) I expect she knows people employed on the journals.

- Are you talking about the newspapers again?

Mother often suggested that Marcia become a journalist, writing for the Guardian Woman's Page about stress at work, or children abuse.

Marcia went into the front room. Mother followed her, saying 'You'd make money. You could stay at home and write novels at the same time. It wouldn't be so bad if you were doing something that brought something in.'

Marcia had secretly written articles which she had sent to the Guardian, the Mail, Cosmopolitan and other women's magazines. They had been returned. She was an artist, not a journalist. If only mother would understand that they were different."

rosor

Jag drömmer om mitt ex. Fast han har helt plötsligt dreads och ser... ja... ganska luffig ut. Drömmer om min brorson också och att jag skäller ut honom för någonting. Kanske för att han går på kanten av trottoaren, inte ser cyklister, eller någon annan för den delen. Jag avundas han oförmåga att gör sig osynlig i människohavet. Han är en liten människa som konstant är i vägen men det skiter han fullständigt i. Uppväxt i en villaförort den där. Bilar som kör i max 30km/h, i den hastigheten kan en ju inte döda nån.
Jag har aldrig varit i innerstans grönområden. Varför då? är frågan jag ställer mig när jag på höger sida har ett rådjur och på vänster sida en traktor. Det här är ju riktigt mysigt. Lukten av blommor och bullar. Det är såhär revolutionen kommer lukta. Gamla rynkiga tanter som utbyter presenter och talar med händerna. De är glada över att se varandra och uttrycker det med 20986777 artighetsfraser.
"Du ser så ung ut."
"Att du orkat resa så långt."
"Här sitter du med en annan ungdom."
"Att vi äntligen ses."
"Min present är ingenting jämfört med din!"
"Åh vad omtänksamt av dig! Titta så fin!"
"Tänk att vi alltid gillat varandra."
Jag lutar mig tillbaka och låter de sköta snacket. Har svårt att koncentrera mig med all denna grönska. Lätt förvirrad stadsbo som undrar vart alla bilar tagit vägen. Jag njöt. I stora drag, trots koncentrationssvårigheter och röksug. Fan. Jo de gjorde jag. Njöt alltså.

coasts of flight

Jag har en klocka inom mig. Den låter inte "tick, tack, tick, tack". Ljudet den ger ifrån sig är stegrande. Först hörs den knapps, överröstad av mina hjärtslag. Jag har precis kommit hem igen. Lukten av ett annat land finns fortfarande kvar som ett spår på min hud och mina kläder. Jag har längtat hem. Jag har överlevt. Allt det gamla är nytt. En plats som avstånd förskönat.

Ett dovt brummande, en nostalgisk känsla. Plötsliga minnen från en plats jag nu lämnat bakom mig. Klockan slår i takt med mitt hjärta. Jag är saknad och älskad. Den försvunna dottern, hemma igen!

Drömmarna. Det rör sig i kroppen, små vibrationer som söker sig in i huvudet. Under natten dansar mina tankar. I sin egen takt. De tar mig till platser jag inte vill besöka. Sätter mig i situationer jag inte kan ta mig ur. Dåliga lägen. Måste ut. Söker mig till mina vänners sällskap. Rösterna och rörelserna från deras kroppar överröstar ljudet. Jag flyr sömnen. Jag har saknat er! Hur länge stannar du den här gången? Ett tag! Länge!Jag vill bygga något här!

Orden känns som stenar i munnen men rinner som sand mellan fingrarna. Klockans ljud är som vågor. De rör om allt inom mig. Isolering. Inget är likadant. Det gamla får sin gamla form. Det gamla ses med gamla ögon. Vågorna guppar innanför huden. De får kraft av ensamheten och slår mot magen. Salta tårar. Jag håller emot för att inte orsaka en översvämning.

Det regnar. Det blåser. Det åskar.
Det smattrar. Det stänker. Det slår.
Det brusar.
Det skummar.

Outhärdligt. Mina tankar blir blöta. Mitt hjärta blir kallt. Ut i Havet. Emot strömmen. Vågorna slår mot mig, jag hoppar i och simmar härifrån. Sanden försvinner i vattnet. Orden räcker inte till. Simmar bort från mig själv i hopp om att finna lugnare vatten.

Life is wack without a pack

Typ som hon som hamnade på en bal och tappade sin sko. Fast jag fick med mig skorna. Ställda dem i hallen och hängde upp jackan, la kroppen i sängen och låg där med den blodiga köttklumpen som inte ville sluta pulsera: hjärtat. Jag sov med era ord som tatuerats in i min själ. Den vackraste tatueringen jag har. Något som aldrig kan suddats ut. Minnen som inte kan svetsas bort. Stunder starkare än diamanter. Jag vaknar som hon som tappade skon och undrar om allt var en dröm för regnet öser ner och himmelen är grå. Vi tog hela solen i våra händer och riktade den mot varandra. Vänskapen som värmer, kärleken som lyser. Jag känner mig som högsta vinsten. Oövervinnerlig. King Kong högst uppe på en skyskrapa, Godzilla eller Princess Mononoke. Bengalen som lyser innanför huden och jag andas ut rosa rök. Jag kan landa, sjunker ner hos er och får fötterna på jorden. Våra liv är fyllt av kamp, ni är fyllda av styrka. Om jag är en hund är ni min flock. Skall som fyller gatorna, vi pissar på aina, vi slickar varandras sår och springer på gröna ängar. Svansarna i vädret. Glitter i pälsen. Jag älskar er.

natten faller

När jag vaknar minns jag bara en frekvens ur drömmen. Jag sitter på golvet tillsammans med några andra. Någon har hejdat pistolskott med en kniv. Bam, bam, bam. Elektroniska stötar flyger i det dunkla rummet när skotten träffar knivbladet. Men personen som skyddat oss sätter sig ner och mannen som skjutit kommer fram med en enorm kniv i handen. Den blänker trots att det inte finns några ljus i rummet. Kniv-mannen står hukad framför mig med kniven riktad mot oss. Bladet ser alla i ansiktet och han säger "kedja fast dem". Ett rasslande ljud börjar höras i bortre ändan av rummet, vi sitter alla fast.
Jag vaknar av en sms-signal. Känner mig inte rädd bara lättad över att det var en dröm. Ligger kvar i sängen och väntar tills alarmet ska ringa. Ligger vid strandkanten av min mardröm. Varje natt undrar jag vad som ska hända. Bara jag inte förlorar min arm igen, tänker jag, eller är fast inuti en brinnande byggnad.

GOD

Allt är en fråga om pengar och tro inte att du ska få ett kort och koncist svar. Icke. Allt är en fråga om hussel. Jag dansar ensam hem och ingen tar upp min glassko, jag är inte stressad, bara en kropp utan huvud. Huvudet bland molnen. Mina tårar blir till regn. Sticker du ut tungan känner du att de är salta, små salta droppar. Mardrömmar igen. Alltid dessa mardrömmar, död och smärta. Jagad= fångad.
Kom tillbaka min Hund och håll dina armar runt mig. Jag glömmer bort mig och det är tur de för då kan jag glömma allt det dåliga. Tyvärr funkar det inte så. Men hip-hop funkar. Det funkar alltid. Tänker såhär: livet är fint, å fyllt av fina saker. och jag är stark. och allt kommer fixa sig. I'm coastin.

hiphop

Okej såhär ligger det till. Jag klättrar sakta uppåt, vill du hålla min hand och klättra med mig, kom med. Vill du krampaktigt hålla dig fast vid min midja och freeloada hela vägen upp... jag svär på gud att jag kickar ner dig. Detta är såklart mer en personlig påminnelse en en direkt diss till någon. Såklart. Alltid.
På denna långa men spännande klättring kommer soundtracket bestå av (framförallt) dessa låtar:

Zion I- Coastin'

Jamal- Keep it real

The Lady of Rage- Unfuckwitable

Cyne- Tragic

Sara Hebe- Tuve que quemar

Städar i lägenheten. Fyller en sopsäck med kläder som ska slängas. Damsuger. Havregrynsgröt och pasta med för mycket pesto. Grå mulet utanför men innanför huden tändes ett liten ljus. There is a light that never goes out. Jag fixar de här, jag och hip-hopen.

fort

det rinner neråt. oundvikligt är allt påväg just ner. ju mer de rinner desto större och tjockare blir muren runt mig och mitt inre. jag täpper till alla hål, reparerar alla sprickor och låser alla dörrar. väkommen ut.

beyond

Svart te. Imorgon börjar min vandring in i ensamhetens varma vagga. Över en helg i alla fall. Tänk om det fanns ett slut på allt, ja liksom alla underliga små känslor. De där i huvudet som snackar en massa gojja. Brummande tankar. Allt saktar in under natten. Brummandet blir det dominerande ljudet, färdas in i drömmarna. Det slutar snart. Alla ljud tar slut eller försvinner in i varandet. Det måste upphöra. Längtar efter en arm över mina skuldror, ett andetag i nacken. Rysningar.

sea of love

Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen. Jag vet inte ens vad jag ska göra. Spelar samma låt tusen gången om. Sitter ner i badkaret och låter vattnet slå mot ryggen. Det känns som regn.
Den här veckan skapades ett ögonblick som jag kommer skydda från glömskan. Det var natt, en ny dag var påväg ut och vi gick genom timmarna mot en ny morgon. Vinden regerade och skakade om alla träd och buskar som om de vore tandpetare,mitt hår slog över ansiktet, allting tjöt. Vinden skrek. Vi gick på en väg precis vid en skolan som just brunnit, byggarbetarna har satt upp stora vita presseningar över taket som gigantiska plåster. Trots vinden var det inte allt för kallt, hade det varit fuktigare i luften hade det påmint mig om en monsunstrom i något tropiskt land. Den starka vinden tog tag i presseningarna och ljudet som uppstod lät som vågor, nästan identiskt. Det kändes som om vi gick vid havet, med vind i håret. Allt som fattades var lukten av salt vatten och sand under våra fötter. I några sekunder lät vi vår fantasi ta oss någon annan stans. I början glömde vi bort var vi egentligen var. I alla fall jag.

F-boy/M-dog

Jag ser saker ur en armslängds avstånd. Hmm sådär ja. Det känns som om det börjar bli dags för listor igen. Saker jag vill göra, nu/om en månad/efter sommaren. Jag tänker att om jag inte åker iväg och lär mig kreativa saker så ska jag nog fundera ut något själv. Kanske inte sticka den här gången utan börja bygga. Jag vet inte.
I alla fall så fortsätter allting onekligen framåt. Jag har börjat skriva på en liten novell och i mina tankar susar teckningar upp till höger och vänster. Helst av allt sitter jag dock och tittar på serier, hänger i hemmet och saknar den andra hunden. Och by the way, snart är den andra hunden här! Livet har ingen smak utan dig.

-

Jag vet inte om jag tycker att livet är hårt. Egentligen är det ganska lätt. Genomskinligt och förutsägbart. Det jobbiga är när en känner en massa jobbiga känslor och inte kan sammankoppla känslorna till sin menlösa tillvaro. Åh stackars mig, som lever ett så svårt liv buhuhuhu. Tur att jag kan torka mina tårar med mitt europeiska medborgarskap och mina möjligheter till en vit anställning, utbildning och sjukvård. Buhu.

Faktum är att en måste välja. En måste välja vilka en vill ha i sitt liv. Vilka en vill lägga tid på. Välja vad en ska bry sig om och vad en ska skita i. Välja om folk ska få tillträde till att komma innanför ens hud. Välja och vraka. Välja noga och se till att inte välja fel allt för ofta. Stå fast vi sina val eller för alltid överge dem. 

Jag tar några steg tillbaka och vänder mig om, ser över mina gamla val, blickar ut över mina nya. Slår ihop  händerna. Klapp. Gnuggar handflatorna mot varandra tills de blir varma. Get out of my fucking way...

S 'n' M

Heyy eye sexy fucking beast. Allt klar och redo. Inlämnat, postat och rekommenderat  Ifyllt, strukturerat, utvalt. Snor, svett och tvekande. Blod, hett och trånande. Jag drar tillbaka håret och söker mig allt djupare in i dina mörka ögon. Jag vill tappa bort mig i din blick och känna som om jag sjunker, våra kroppar snurrar runt i ett hav. Jag vill strycka grenarna som växer ut ur ditt hår, mmm hmm. Glömma och förlåta är lättare än att saknar och ångra. En Sjöjungfru är ingenting utan ett Hav.

Crow

Jag saknar dig så jävla mycket, fattar du det? Snälla kom hem, kom bara hem så vi får hänga igen. Allt var lätt, vi bara existerade och jag kunde lita så mycket på dig. Vi var tillsammans hela tiden. Snälla kom hem. Kom hem så jag kan vänja mig vid att den stunden är borta nu och att allt kommer förändras. Igen. Kom hem och berätta, ge mig en kram. Kalla mig din syster igen. Ta mig härifrån.

When ur like damn that's sexist!

"Vilken sexuell läggning har durå?? Om jag får fråga..."
"Ursäkta men va fan säger du?"
"Ja men jag måste ju veta om jag kan ragga på dig eller inte..."

science dog

Oh happy day, ma' go make us some lemonade! Det tistrar och glittrar, sol som möter snö och plötsligt går jag på små diamanter. Om någon undrar hur jag mår... Ja du undrar! Ja hej kul att du kom, din fråga var alltså: Hur mår du? Tja vad ska jag säga... hyffsat typ. Eller nej! Nej vänta! Jag mår bra. Så... bara bra fraktiskt. Eller... nej men jo jag står fast vid det. Bra alltså.
Så vi går vidare. Jag talade om solen så låt mig nu tala om hur-det-kommer-sig-att-jag-vissa-dagar-inte-har-något-hopp-för-mitt-skapande. Tja jag kan väl säga att det är en tendens eller ett utbrott av kraftiga (oftast aningen negativa) känslor som resulterar i några random tårar och en drömfri natt. Intressant va! Jag skulle kunna erbjuda mig som en pskykologisk testperson för ett psykologiskt tillstånd som i framtiden kommer kallas Hunddepression. Så hade du... få se var sitter du... där! Hade du frågat mig igår hur jag mått hade jag sagt något i stil med: de e lugnt jag e bara trött. AHA! Ett typiskt syntom för Hunddepression; undvikande och förnekande av den psykologiska rubbningen.
Jag måste springa, ut och iväg, men jag återkommer till temat. Ett fantastiskt inlägg tycker ni inte det, så utbildande!

loosekids

Hunden tro att det bor en tomte under filten. Inte jag, den andra hunden! Den hunden tror att det bor en liten gnom under filten som kittlar den på ryggen. Det finns ingen tomte det är bara sladden till min mobil laddare. Jag försöker förklara men budskapet går inte fram. Det är varm, äntligen! Vi går båda lösa i solen. Jag hittar en spricka mellan träden där solen lyser igenom. Jag hittar en plats som öppnar upp ett hål till en helt annan verklighet.

away

Skulle du vilja komma bort? Ja. Ett knapptryck och jag är bort. Over hills and velleys. Önskar att mönsterna skulle lösa upp sig och lätta trycket i luften. Atmosfären är tjock. Jag tar mig ut ur huvudet men orden som kommer ut är inte hjärtats språk. Bara försvinn! Ja, jag är redan påväg bort. Mitt fort, jag måste söka mig bort ifrån dig nu. Mina väggar, mina golv, mina rum, jag kommer snart igen. Ni har botat mig men just nu finns medicinen någon annan stans. Långt borta, far away. Klick. Borta!

dogsky

Jag skulle kunna äta 200 dumplings och ändå inte bli mätt för efter att vi vandrat i två timmar, närt oss på kladdkaka och sen vandrat lite till är jag så hungrig att jag skulle kunna svimma. Det händer dock inte för när maten väl står på bordet ringer telefonen och för med sig en röst från fjärran länder. En röst som kommer med en doft som jag aldrig kommer glömma för doften kom från en arm som senare armar aldrig kunnat mäta sig med. Inte doften heller för den delen, på kroppen som armen satt på hängde ett linne som aldrig tvättats. Det luktar surt och det håller drömmarna borta. Det luktar precis som en gör när en flängt och dängt. Sen försvann allt, både du och jag och linnet och sängen (som blev nån annans). Jag trodde jag glömt din röst men... jag känner igen den. Sekunden då du yttrar ett ord. Du behöver inte säga ditt namn. Jag är inte hungrig längre, bara glad.

skall

-Man måste skriva om saker som folk kan relatera till.
-Okej, som vaddå till exempel?
-Ja men det kan vara allt ifrån ens kärleksproblem, till ens ätatörningar och shoppingrundor, kanske en linje eller två om ens förhållande och diet. Ett inslag om husdjur och motion.
- Jag skriver om kärlek.
- Mmm ja... det gör du kanske. Men det blir lite difust förstår du.
- Det är svårt att skriva till människor.
- Du borde kanske börja bete dig som en.
- Jag tycker det är svårare. Jag vill inte. Jag är inte som dem.
- Ja men du måste anpassa dig och bredda dig, nå ut till fler. Få saker publicerade och omskrivna. Bli bekräftad och sedd.
- Av vilka då?
- Men av viktiga människor såklar.
- Men jag vill bara skriva.
- Man kan inte leva på att bara skriva, en måste göra det till sitt yrke. Utvecklas och ständigt förbättra och förfina sin stil. Skaffa en stil!
-  Jag lever inte av mitt skrivande men det håller mig vid liv och ju starkare och klokare jag blir desto starkare och klokare blir mina ord och när jag springer och busar hittar jag en rytm i språket som en bara kan hitta med vind i håret och andan i halsen...
- Det fungerar inte så. Inte ute i den riktiga världen.
- Den tråkar ut mig.
- Vad?
- Den riktiga världen.
- Ha du kan prata nu men när du blir äldre kommer du ångra dig.
- Ångra vad?
- Att du inte gör som jag säger. Att du inte följer mina råd och lär av mina misstag.
- Jag har egna misstag att göra, och egna råd att formulera. Vill du ha ett råd av mig?
- Låt höra...
- Håll käften.

speed

Det går så snabbt, varför går allt så snabbt? Allt far förbi och när det upphör är det bara för att en ska hinna ut eller in och sen iväg igen. Jag gillar känslan av att vara påväg hem. Som om stegen ebbar ut och kroppen får vila ut. Jag gillar känslan av att komma hem och inte behöva gå igen. Inte tänka i minuter utan bara tänka på att avsluta kapitlet och stänga boken. Sakta falla in i utsikten utanför fönstret och spana ut genom gliporna i persienerna. Min borg, ett fort, en värld långt bort bara ett stenkast från närmaste tunnelbanestation. Centralt belägrat, vilt bevuxet och oåtkommligt för omvärlden. Kalla det va som helst. Hemmet.

Ge mig ett körkort och gör mig till kung. Eller ge mig vingar och gör mig till drottning. Eller gör mig bara fucking oövervinnerlig! Kvar på samma plats där pengar blir till sand som rinner mellan fingrarna och förvandlas till mat som aldrig tycks räcka till. Men jag är lycklig. Har aldrig känt mig så glad och stabil, och nöjd, och skarp. Har jobbar hårt på ÄH VA FAN attityden och som en bäddar får en ligga. Men jag ligger inte still för mina dagar är som två dagar och plötsligt knuffas drömmarna ut ur sängen. Jag landar så hårt mot kudden att mardrömmarna bara studsar av och försvinner in under sängen bland dammråttorna. Bara döda fiskar simmar med strömmen, har ni hört det förut? Jag minns det från någons läppar men uttrycket glömde jag i 90-talet. Nu minns jag! Om det är något jag inte är så är det död. Jag är fullkomligt vid liv tack vare ett lejon och en hund. Tack vara någon som säger att en ska kunna räkna varje riskorn. En som bara dyker upp. En som älskar mig. En jag saknar. Och en jag aldrig glömmer. Ge mig en dag och jag ger dig två. Mi casa es tu casa och vi kan alla dela på mitt hjärta.

en dag eller två

Jag sopar undan kräket med min fot. Gula fotavtryck. Skäms inte håll huvudet uppe Hunden! Dagarna blir oändliga när en hela tiden springer fram och tillbaka. Jag glömmer bort vad jag gjorde imorse. Vad gjorde jag imorse? Få se nu du tog en promenad vid åtta, sen kom du hem och åt frukost, sen drog du till stan och handlade, sen bakade du bröd, teckna serie, fixa middag, bjuda vänner, äta, rapa, kaffe, GONATT!
Den blå vargen drar och lämnar ett foto efter sig. Jag saknar den sekunden då den stänger dörren och vandrar ut i natten. Bussar och tåg och mil härifrån. Jag har sen längde undertryckt tvåsamheten men det krävs åtminstonde jag+en till för att skapa en flock. Lejonmamman är min alfahona, den enda jag lyder, den enda som får vara med mig när jag vill vara ensam för  hon är en del av mig. Hon är jag och jag kom från henne. Min kärlek personifierad. Mitt hjärta med en kropp.

like music

Im so afraid of falling in love. Fallin' fallin' in love. Deeper than the deepest ocean, keep on fallin', fallin', fallin'. In love. You're so far away but so many songs remind me of you. I wanna fall back into your arms and fall into your skin and rest my head on your heart. Sleep to the sound of your beat.

Fallin' fallin' away, fallin' over continents and fallin' into myself. I wanna tumble back to that old road though I can't seem to remember where it started and where it just disappeard. Wanna create something new and adventurous, fall endlessly with you. Fall brave. Fall fast. I want us to see beautiful things and feel the fall of love. Fall to it togheter. Fall away and fall into our dreams.

I can fall my own way. Fall away again. That would be the easy way. But I rather fall with you and hit ground. Wake up and realize you're still here. I wanna fall in love with you, love you I already do.

dogs

Jag lever farligt. Farligare än farligt... dangerously. Kanske blir jag även smalare och smalare men det beror mest på att jag aldrig slutar gå. Vi pendlar mellan innestan och hooden, jag och min nya vän. De tar omvägar förbi oss, små hundar darrar, tanter gråter av förfäran. ÄNNU FLER KAMPHUNDAR! När ska detta ta slut? Vi är inte värda lika mycket i en värld där allt handlar om just: värde. Vit är värd mer än icke-vit, rik är värd mer än fattig, man är värd mer än kvinna, människoliv är värt mer än djurliv, full sysselsättning är värt mer än tid att leva, i centrum står "demokratin" och ger alla illusionen om att vi har något att säga till om. Värt mest är ordningsmaken, de har rätt att tillintetgöra de som inte ens är värda sin åsikt eller sitt liv. En annan illusion är värmen för det finns inget varmt i denna stad det finns bara ljus. Men det är ett steg på vägen och vi fortsätter framåt, sida vid sida, tand för tand. När du lämnar mig vill jag aldrig blir lämnad igen.

orsak;verkan

Teckna serier; bra. Jobba; värdelöst. Äta för mycket gröt; ont i magen. Utbilda mig själv; bättre än skola. Saknad; jobbigt. Längtan; peppigt. Musik; upplyftande. Framtiden; pessimistisk. Närhet; önskad. Sex; överskattat. Smekningar; underskattat. Kärlek; på distans. Ilska; konstruktivt.

Ärlighet

Folk runt omkring mig dör. Inte de jag känner direkt men hjärtan krossas. Jag vet vart jag ska vända mig... mot väggen. Slår huvudet mot den vita ytan, blöder ord.
Ser allt bra ut? Ingen kan gör någonting ändå för vem vet hur Hunden mår. Hunden är så och så. Hunden är ett den och den, Hunden är skallen som aldrig upphör att explodera mot trumhinnorna. När jag landar in i männskligheten sover jag med knäna under hakan. Stannar hemma och går utan att tänka. Spelar samma låt om och om igen. Önskar att någon ska ta hand om mig men alla min handlingar pekar på motsatsen. Jag gör allt för att inte vara beroende av någon, inte av pengar, av sällskap, av sammanhang. Allt i mitt huvud är rätt och fel på samma gång. Jag är personiferingen av fel plats och fel tid. Olja och vatten, jag kan inte blanda bra och dåligt utan de delar på sig och jag känner det jag dricker först.
Det är inte problem, jag är inget offer. Det jag känner just nu är delar av det eviga levandet och jag är andetagen som för syre till hjärtat. Vet ni vem jag är? Jag är orden, orden är jag. Moving on. Jag överlever allt. När jag tänker på att krypa in i din varma hud tänker jag på något. Önskar att jag kunde stänga en dörr och bevara dig bakom mina revben. Inte som en bur, utan som trappsteg upp mot mina läppar. Kyss mig.

Find a get away

Jag drunknar i teckningar och försöker förstå "Constructive Anatomy". Lyssnar på Cyne-Tragic om, och om, och om igen. Som om den låten får mig att känna att livet är vackert och njutningsfullt. Jag försöker ignorera det faktum att jag inte sitter i mitt rum i Lejonlandet, ingen utsikt över kanalen, inga teckningar på väggen, Ingen dörr att stänga efter mig. Jag är någon annan stans nu, jag är hemma. Hooden som jag känner utan och innan men mina steg rullar inte mot snön utan jag snubblar och halkar. Här existerar en annan rytm, ett annat liv. Här är allt bekvämt och människor lever i sin bekväma vardag. Skola eller jobb? Det är bara att välja. Sätter på Cyne igen och låtsas.

Låtsas att jag är någon annan stans.

tillbaka

När flygplanet börjar röra sig ner mot marken tar det lång tid innan jag inser att de vita under mig är snö och inte moln. Att vara hemma igen efter 7 månader är lite som att känna igen allt runt omkring sig men att inget känns som det borde. Läskigt snabbt känns det som om jag aldrig varit borta, världen har rullat på utan min närvaro och samtidigt... stått stilla.
Jag söker mig till nya rutiner. Vaknar tidigt, tränar, lyssnar pa musik, allt de som får mig att må bra. Den lilla listan jag har inne i mitt huvud. Jag är så stor nu att jag vet att allt kommer kännas bättre. Idag är bättre än igår, imorgon kommer vara bättre än idag, och så vidare.
Jag vill dyka in i nya projekt och sysselsätta mig med något vettigt. Fortsätta färga vita blad. Jag är tillbaka, so far.