orsak;verkan

Teckna serier; bra. Jobba; värdelöst. Äta för mycket gröt; ont i magen. Utbilda mig själv; bättre än skola. Saknad; jobbigt. Längtan; peppigt. Musik; upplyftande. Framtiden; pessimistisk. Närhet; önskad. Sex; överskattat. Smekningar; underskattat. Kärlek; på distans. Ilska; konstruktivt.

Ärlighet

Folk runt omkring mig dör. Inte de jag känner direkt men hjärtan krossas. Jag vet vart jag ska vända mig... mot väggen. Slår huvudet mot den vita ytan, blöder ord.
Ser allt bra ut? Ingen kan gör någonting ändå för vem vet hur Hunden mår. Hunden är så och så. Hunden är ett den och den, Hunden är skallen som aldrig upphör att explodera mot trumhinnorna. När jag landar in i männskligheten sover jag med knäna under hakan. Stannar hemma och går utan att tänka. Spelar samma låt om och om igen. Önskar att någon ska ta hand om mig men alla min handlingar pekar på motsatsen. Jag gör allt för att inte vara beroende av någon, inte av pengar, av sällskap, av sammanhang. Allt i mitt huvud är rätt och fel på samma gång. Jag är personiferingen av fel plats och fel tid. Olja och vatten, jag kan inte blanda bra och dåligt utan de delar på sig och jag känner det jag dricker först.
Det är inte problem, jag är inget offer. Det jag känner just nu är delar av det eviga levandet och jag är andetagen som för syre till hjärtat. Vet ni vem jag är? Jag är orden, orden är jag. Moving on. Jag överlever allt. När jag tänker på att krypa in i din varma hud tänker jag på något. Önskar att jag kunde stänga en dörr och bevara dig bakom mina revben. Inte som en bur, utan som trappsteg upp mot mina läppar. Kyss mig.

Find a get away

Jag drunknar i teckningar och försöker förstå "Constructive Anatomy". Lyssnar på Cyne-Tragic om, och om, och om igen. Som om den låten får mig att känna att livet är vackert och njutningsfullt. Jag försöker ignorera det faktum att jag inte sitter i mitt rum i Lejonlandet, ingen utsikt över kanalen, inga teckningar på väggen, Ingen dörr att stänga efter mig. Jag är någon annan stans nu, jag är hemma. Hooden som jag känner utan och innan men mina steg rullar inte mot snön utan jag snubblar och halkar. Här existerar en annan rytm, ett annat liv. Här är allt bekvämt och människor lever i sin bekväma vardag. Skola eller jobb? Det är bara att välja. Sätter på Cyne igen och låtsas.

Låtsas att jag är någon annan stans.

tillbaka

När flygplanet börjar röra sig ner mot marken tar det lång tid innan jag inser att de vita under mig är snö och inte moln. Att vara hemma igen efter 7 månader är lite som att känna igen allt runt omkring sig men att inget känns som det borde. Läskigt snabbt känns det som om jag aldrig varit borta, världen har rullat på utan min närvaro och samtidigt... stått stilla.
Jag söker mig till nya rutiner. Vaknar tidigt, tränar, lyssnar pa musik, allt de som får mig att må bra. Den lilla listan jag har inne i mitt huvud. Jag är så stor nu att jag vet att allt kommer kännas bättre. Idag är bättre än igår, imorgon kommer vara bättre än idag, och så vidare.
Jag vill dyka in i nya projekt och sysselsätta mig med något vettigt. Fortsätta färga vita blad. Jag är tillbaka, so far.