lördag 10 juli 2010

korten på bordet

Varje gång jag vänder blicken bakåt är det detta jag ser:

1. "två myggbet är det enda beviset jag har kvar av nätter jag inte kan sätta ihop. jag är för mycket av en vilsen ungdom att jag inte ens kan hålla reda på mina egna känslor. jag låter ingen lära känna mig längre, jag låter ingen gräva djupare. jag är en plats som ingen besökt, jag är en oåtkomlig destination."
2. "
Jag vet inte riktigt hur långt ner i helvetets avgrunder man kan sjunka men jag tror att jag är bra nära botten nu. Låt oss bara konstatera att saker och ting har skitit sig på alla möjliga plan och dimensioner. Jag är rädd att jag inte har något annat val än den där förbannade gröna fåtöljen. Igen. Mamma har rätt när hon säger att jag inte kan klara det här själv men jag känner mig så otroligt fatalt misslyckad. Men stunder som denna då man inte väntar på annat än svar; provsvar, svar på frågor, svar från expeditionen, svar från farbror, kanske det är bäst att försöka blicka framåt.Ansvar är frihet och jag vill så hemskt gärna känna mig fri."
3. "Vi dansade tills vi inte längre kände lukten av svett och tills ljuset från himmelen började strömma in från de små fönsterrutorna i taket. Tills människor försvann in i sin egen bubbla och tills ögonen som omringade oss var röda och stirriga. Sen lämnade vi ett kallt betonggolv, kåta män och syrebrist och begav oss hem tillsammans med de som skulle bege sig bort. "

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar