tick tack

Att verkligheten plötsligt kan kännas så nära. Ska även detta påminna mig om tiden? Om dess oundvikliga existens? Jag förnekar den för varje människa som påminner mig om den, men samtidigt... Jag räknar dagarna till min avfärd, timmarna till nästa gryning, minuterna till ditt samtal. Och någonstans mellan förnekadet och dem kontinuerliga blickarna på mobilklockan vet jag att det är ohållbart; jag kan inte vänta på någon, inte vänta på något. Jag måste följa mina fingrar och radera sekunderna.