rosor

Jag drömmer om mitt ex. Fast han har helt plötsligt dreads och ser... ja... ganska luffig ut. Drömmer om min brorson också och att jag skäller ut honom för någonting. Kanske för att han går på kanten av trottoaren, inte ser cyklister, eller någon annan för den delen. Jag avundas han oförmåga att gör sig osynlig i människohavet. Han är en liten människa som konstant är i vägen men det skiter han fullständigt i. Uppväxt i en villaförort den där. Bilar som kör i max 30km/h, i den hastigheten kan en ju inte döda nån.
Jag har aldrig varit i innerstans grönområden. Varför då? är frågan jag ställer mig när jag på höger sida har ett rådjur och på vänster sida en traktor. Det här är ju riktigt mysigt. Lukten av blommor och bullar. Det är såhär revolutionen kommer lukta. Gamla rynkiga tanter som utbyter presenter och talar med händerna. De är glada över att se varandra och uttrycker det med 20986777 artighetsfraser.
"Du ser så ung ut."
"Att du orkat resa så långt."
"Här sitter du med en annan ungdom."
"Att vi äntligen ses."
"Min present är ingenting jämfört med din!"
"Åh vad omtänksamt av dig! Titta så fin!"
"Tänk att vi alltid gillat varandra."
Jag lutar mig tillbaka och låter de sköta snacket. Har svårt att koncentrera mig med all denna grönska. Lätt förvirrad stadsbo som undrar vart alla bilar tagit vägen. Jag njöt. I stora drag, trots koncentrationssvårigheter och röksug. Fan. Jo de gjorde jag. Njöt alltså.