:

Allt som inte ar hip hop ar bara skit for dig. Du sager "hur kan folk lyssna pa nagot annat an det har?" och dina bla ogon glittrar nar du sager "det ar det enda akta Hunden". Jag minns inte var vi var nar du sa de orden, kanske pa en hardcorespelning i ett squat, kanske i en park eller hemma i lagenheten. Du vagrar varma mina hander nar jag fryser man det ar okej, vi ar vanner anda. Nar jag trycker en nal med black genom din hud ar du nara pa att svimma och spy. Stunder som for tva manniskor narmare varandra. Delade erfarenheter och allt som foljer med. Jag vill helst inte beratta for mycket om mig sjalv, for att doda tystnaden berattar jag historier. Dock dranks vi da och da av tystnaden, iget att saga, inget att gora, ingen att alska, inget att hata. Vi ar uttrakade och jag ar annu ensammare nar du forsvinner in bland maskinerna. Du trycker pa en knapp dagarna i anda. Chefen sager "prata inte", "sitt inte", "kom i tid". Varje dag ar en dag mer som du kan resa. Efter en vacka sager du fuck off och drar. Jag vaknar, ser dig, och far panik. Tror att ingen vackt dig, tror att du ar forsenad men du oppnar ogonen och ler; fixar nytt jobb efter helgen. Oroa dig inte.
Det borde finnas en rutin i det vi gor men alla dagarna kanns staplade pa varandra. Som om vi inte vet vad vi ska gora med tiden sa vi lagger den pa hog. Jag blandar ihop dag och natt, det finns bara eftermiddagar nu. Jag kanner mig som en av dem som vill bli nagot men ar fast i ett varande. Jag kan! Jag vill! Men inget hander, det ar bara du som kommer in genom dorren.