på vift

Här och tillbaka och fram igen och sakta sakta vända tillbaka. Tatueringsmaskinen har slutat brumma och snön lackar gatorna som en eländig spya på centralen sent sent en lördagsnatt. Jag har hängt utanför huvudstaden i drygt en vecka, imogon är det dags att åter återvända till mina bardomsbens gator. Fantastiskt tänker bakhuvudet, ja dailigt.

Jag har kommit långt ifån någon typ av själslig färd. Men annat har jag hunnit med. Krattat löv på en bakgård i Malmö. Sprungit med islandshästar längst E4an. Åkt polisbil. Twice. Rökt blå Camel med en engelsman. Sett en planet mot ett skulderblad. Vaknat av en glasprisma som lyser upp rummet. Action. Min blick har mött passerande långtradare på motorvägar. Blivit förälskad. Läst böcker. Lagat cyklar.

Jag har kommit långt med lite. Ensamhet som varit frihet och frihet som haft vingar och tagit mig överallt. Inte dansar jag hem men rullar sakta in på trygga bussben. Lämnar feber och svettlukt och saknad och en liten lapp där det står "tack för allt vi ses snart".