söndag 17 mars 2013
speed
Det går så snabbt, varför går allt så snabbt? Allt far förbi och när det upphör är det bara för att en ska hinna ut eller in och sen iväg igen. Jag gillar känslan av att vara påväg hem. Som om stegen ebbar ut och kroppen får vila ut. Jag gillar känslan av att komma hem och inte behöva gå igen. Inte tänka i minuter utan bara tänka på att avsluta kapitlet och stänga boken. Sakta falla in i utsikten utanför fönstret och spana ut genom gliporna i persienerna. Min borg, ett fort, en värld långt bort bara ett stenkast från närmaste tunnelbanestation. Centralt belägrat, vilt bevuxet och oåtkommligt för omvärlden. Kalla det va som helst. Hemmet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar