dogs

Jag lever farligt. Farligare än farligt... dangerously. Kanske blir jag även smalare och smalare men det beror mest på att jag aldrig slutar gå. Vi pendlar mellan innestan och hooden, jag och min nya vän. De tar omvägar förbi oss, små hundar darrar, tanter gråter av förfäran. ÄNNU FLER KAMPHUNDAR! När ska detta ta slut? Vi är inte värda lika mycket i en värld där allt handlar om just: värde. Vit är värd mer än icke-vit, rik är värd mer än fattig, man är värd mer än kvinna, människoliv är värt mer än djurliv, full sysselsättning är värt mer än tid att leva, i centrum står "demokratin" och ger alla illusionen om att vi har något att säga till om. Värt mest är ordningsmaken, de har rätt att tillintetgöra de som inte ens är värda sin åsikt eller sitt liv. En annan illusion är värmen för det finns inget varmt i denna stad det finns bara ljus. Men det är ett steg på vägen och vi fortsätter framåt, sida vid sida, tand för tand. När du lämnar mig vill jag aldrig blir lämnad igen.