När flygplanet börjar röra sig ner mot marken tar det lång tid innan jag inser att de vita under mig är snö och inte moln. Att vara hemma igen efter 7 månader är lite som att känna igen allt runt omkring sig men att inget känns som det borde. Läskigt snabbt känns det som om jag aldrig varit borta, världen har rullat på utan min närvaro och samtidigt... stått stilla.
Jag söker mig till nya rutiner. Vaknar tidigt, tränar, lyssnar pa musik, allt de som får mig att må bra. Den lilla listan jag har inne i mitt huvud. Jag är så stor nu att jag vet att allt kommer kännas bättre. Idag är bättre än igår, imorgon kommer vara bättre än idag, och så vidare.
Jag vill dyka in i nya projekt och sysselsätta mig med något vettigt. Fortsätta färga vita blad. Jag är tillbaka, so far.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar