Jag drunknar i teckningar och försöker förstå "Constructive Anatomy". Lyssnar på Cyne-Tragic om, och om, och om igen. Som om den låten får mig att känna att livet är vackert och njutningsfullt. Jag försöker ignorera det faktum att jag inte sitter i mitt rum i Lejonlandet, ingen utsikt över kanalen, inga teckningar på väggen, Ingen dörr att stänga efter mig. Jag är någon annan stans nu, jag är hemma. Hooden som jag känner utan och innan men mina steg rullar inte mot snön utan jag snubblar och halkar. Här existerar en annan rytm, ett annat liv. Här är allt bekvämt och människor lever i sin bekväma vardag. Skola eller jobb? Det är bara att välja. Sätter på Cyne igen och låtsas.
Låtsas att jag är någon annan stans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar