Folk runt omkring mig dör. Inte de jag känner direkt men hjärtan krossas. Jag vet vart jag ska vända mig... mot väggen. Slår huvudet mot den vita ytan, blöder ord.
Ser allt bra ut? Ingen kan gör någonting ändå för vem vet hur Hunden mår. Hunden är så och så. Hunden är ett den och den, Hunden är skallen som aldrig upphör att explodera mot trumhinnorna. När jag landar in i männskligheten sover jag med knäna under hakan. Stannar hemma och går utan att tänka. Spelar samma låt om och om igen. Önskar att någon ska ta hand om mig men alla min handlingar pekar på motsatsen. Jag gör allt för att inte vara beroende av någon, inte av pengar, av sällskap, av sammanhang. Allt i mitt huvud är rätt och fel på samma gång. Jag är personiferingen av fel plats och fel tid. Olja och vatten, jag kan inte blanda bra och dåligt utan de delar på sig och jag känner det jag dricker först.
Det är inte problem, jag är inget offer. Det jag känner just nu är delar av det eviga levandet och jag är andetagen som för syre till hjärtat. Vet ni vem jag är? Jag är orden, orden är jag. Moving on. Jag överlever allt. När jag tänker på att krypa in i din varma hud tänker jag på något. Önskar att jag kunde stänga en dörr och bevara dig bakom mina revben. Inte som en bur, utan som trappsteg upp mot mina läppar. Kyss mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar