Jag lever, jag existerar och overlever annu en morgon. En liten kattunge vacker mig mitt i natten for lite mys och nar jag inte svarar med smekningar gnager den argt pa mina horlurar. Nar den vacker mig for tredje gangen knuffar jag undan den och valter en flaska med vatten. Klockan ar fem pa morgonen och jag orkar inte med karlekssjuka kattungar den tiden pa dygnet. Utanfor trummar maskiner och hela lagenheten vibrerar. Jag orkar inte oppna ogonen. Det snoar inte annu men ryktena gar runt. Jag flyr fran kylan men vill inte dra riktigt annu. Regnet far garna komma och skolja bort all skit. Regna bort tystnaden och trottheten och forvirringen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar