Allt är en fråga om tid. Arrangera minuter och timmar i en rak linje så att jag kan gå mellan två raka väggar som monotomt fortsätter framåt. När jag staplar tiden vid mina sidor fel, svajjar väggen, kröker sig eller i värsta fall faller. Pladask! Himmelen är de orörda timmarna på morgonen mellan 9-12. Då har gången ett öppet tak och glasväggar, som ett växthus fyllt av ingenting och kreativitet. Här växer jag, slukar solljus och drar mig mot tunneln som väntar vid slutet av glasrummet. I det långa loppet är det alltid en kamp framåt; mot tunnlar, från tunnlarna mot ljuset, från ungdommen till ålderdommen, från livet mot döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar