unplugged

Jag är här. Jag lovar. Fast jag sover för det mesta, ibland hela morgonen fram till 13. Ibland plingar telefonen. Ibland ringer den mitt i natten och tar via telefonnätet med sig dåliga nyheter. Ensamheten är bra men igår var den så olidlig att jag släckte alla lampor och försökte sova medan Lauryn Hill sjöng i bakgrunden. Det hjälpte och jag somnade. Drömde som vanligt in mig i en ny värld och sprang iväg med frukosten i ryggsäcken. Men jag är här. Nu är jag här. Och Lauryn me.