inte tid din värd

Allt är tillbaka på rutan: "normalt". Alla är här, alla mår helt okej, ingen kommer försvinna. Jag tar med mig alla bort. Iväg bara! Hela familjen, hela flocken, ingen ska glömmas. Fast... jo en. Han är borta. Bokstavligen raderad ut ur min telefonbok och in i kategorin av nummer jag inte känner igen och därför inte svarar på. Kategorin: nu-får-det-faktiskt-vara-nog-med-det-här-för-jag-pallar-inte. Historiens upprepning har fått en stukad fot och slutat springa varv runt min vardag. Allt blir mindre, väggarna sluter sig om mig, innehållet i kylskåpet krymper, tankarna minimeras till "vad" och "när". Jag klickade in mig på kalendern bara för att se vilken dag det är. Svarta bokstäver gör sig bra på papper. Mörka ögon är solens skugga.