Om du tror att allt hopp är förlorat. Blåst bort. Tiden har gått och du har stannat kvar. På samma plats. Låtit drömmarna tas av vinden långt härifrån. Från platsen där du står... tiden går...
Din ruta är det enda du har kvar. När andra faller tar du även deras plats. I hopp om att hitta dina drömmar, där ute, gömda, någonstans.
Rutor som tvåhundra radhus i samma färg, som tiotusen bilar som varje dag gör samma färd. Rutor som trycker undan ditt hjärta och lämnar ett fyrkantigt svart hål. Hålla i, stanna kvar.
Hoppet blåste aldrig bort, utan åts upp av en inrutad kropp.
Din ruta är det enda du har kvar. När andra faller tar du även deras plats. I hopp om att hitta dina drömmar, där ute, gömda, någonstans.
Rutor som tvåhundra radhus i samma färg, som tiotusen bilar som varje dag gör samma färd. Rutor som trycker undan ditt hjärta och lämnar ett fyrkantigt svart hål. Hålla i, stanna kvar.
Hoppet blåste aldrig bort, utan åts upp av en inrutad kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar