dagbok

Jag talar med någon som inte kan prata. En yta jag färgar svart, och blå. En yta som aldrig färgar tillbaka. Någon som kan se men aldrig vaknar. Någon som lyssnar men aldrig svarar. Någon som alltid finns där men som aldrig sluter upp. Någon som aldrig tar i mig. Någon som aldrig hör min röst men läser mina tankar. Någon som vet allt om mig men som aldrig kommer kunna försvara mig. Som aldrig kommer ge mig perspektiv. Som aldrig kommer älska mig. Som aldrig kommer ropa mitt namn.