Fråga mig inte vad jag håller på med. Jag ska berätta, i ärlighetens namn låt mig nu förklara. Hundar har ibland ett problem med att komma ihåg saker. Kallas minnas. Typ som en gång då jag så hemsk gärna ville springa in och jaga lite får i en hage. Problemet var att stängslet runt hagen gav ifrån sig elektriska stötar. Först fick jag en stöt på tassen, sen en på svansen och så slutligen en rejäl jävel till stöt när jag stoppade in hela huvudet.
Lätt att vara efterklok and all that, men faktum är att efterklokhetens tid är inne. Dags att vända blad, byta kapitel eller som jag gör bränna hela boken (alternativt äta den). Byrackor ska inte hållas borta av elstängsel, men jag vet nu att ibland är det bättre att inte följa sin jaktinstinkt utan se sig om och utforska de möjligheter som finns runt omkring en. Det finns skogar med harar, gårdar med katter och miljoner pinnar. Inte göra livet svårt för sig lixom. Men, kära vänner och kumpaner, man måste lära sig att när man fått små varnande stötar på tassen och svansen är det inte läge att sticka in hela huvvet.
Peace out, keep it real!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar