Klockan slog midnatt och nu har ljudet lagt sig bland molnen. ZzZz. Tiden sover aldrig, det är en illusion jag sedan länge slagit hål på. Jag känner rynkorna formas i min panna, som skärvorna från min trasiga glassko. Jävla slott. Jag kommer aldrig komma in. Jag kastar ner pappersark med dikter och hoppas att vinden ska föra dem till slottet. Som vita duvor. Men de ramlar ner på marken och blir blöta, trampas ner och försvinner.
tisdag 15 november 2011
happy endings
Pendel slår åt andra hållet. Klockorna ljuder från ett kyrktorn. Längst uppe på en vindsvåning står jag och tänker: vad vore ändå en bal på slottet. Men jag har redan tappat en glassko, den andra kastade jag på en taxi. Mössen är döda och jag har ingen vacker balklänning. Min pumpa blev aldrig en vagn så den kastade jag också. In genom ett McDonalds fönster. Inte en jävel brydde sig, eller jo... en.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar