rabies drömmar

Apan väckte mig tre gånger inatt, tror jag. Jag gnisslade tänder som en galen byracka, rabies drömmar. När jag väl vaknade till runt elva på morgonen hade jag ont i käken och kunde inte för mitt liv sammanfatta de scener som utspelat sig i mitt huvud under natten. Medan tunnelbanan mot centralen rullade in på idyllen knyter han fast ett armband med en liten drömfångare på min arm. Han knyter två knutar och sen knyter jag en extra. För säkerhetens skull. Vad är det som händer? Min svarta päls klarar inte av morgonljuset. Jag är ett vrak. En stor hund som vikt ihop sig till en kringla. Apan hoppar iväg när tåget stannar, svansen hänger liten när han traskar ut genom dörrarna. Väl hemma lägger jag mig ner och slickar mina trampdynor, med tungan mot tassen somnar jag och när det gått nån timme väcks jag av en fruktansvärd kyla. Jag kallsvettas. Fragma från munnen, käken bultar. Rabies drömmar.