hur mår du idag då?

Jag intalar mig själv om att jag är fri, och det är jag ju i vissa måttmätt. Jag är friare än andra, men jag är inte fri, kommer aldrig vara det. Idag la min kropp av totalt. Ringde in sjuk på jobbet och har spenderat morgonen med att sålla ut texter som ska skickas in. Så himla många sidor, år, av arbete som jag nu självkritiskt granskar. Allt gungar åt alla dimensioner men när jag läser gamla dikter och texter känns det ändå som om jag når marken. Jag har varit ganska smart, gjort många bra beslut, följt mitt hjärta (bla bla bla). Jag vet inte vad jag vill komma, men jag finner mig själv med att sitta framför datan och förklara mig varje gång saker känns kefft. Här igen. Och det är inte omvärlden som behöver veta, eller få ett hum om hur jag tänker. Det är jag som genom att skriva skit som denna kan rada upp allt i mitt huvud i prydliga led och se mellan raderna. De här är terapi, av den bästa sorten.