Jag skulle på ett sätt vilja leva med vetskapen om att alla de val jag gör är rätta. På ett eller annat sätt. Vetskap om att jag inte svävar iväg in i ett landskap som bara ser mig försvinna. Jag vill inte vandra en rak väg. En uttrampad stig som för varje 100 meter påminner mig om hur långt det är kvar till "målet".
Livet får inte bli en kärlek utan närhet, en känsla utan fysisk bekräftelse. Jag måste flyga högt för att falla hårt, måste falla hårt för att kunna blicka upp mot himmelen och veta att jag kan flyga högre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar