får man, kan man?

Kolla ut genom fönstret. det känns som sommar igen. Kan jag spola tillbaka tiden i mitt huvud och låtsas att jag precis kommit tillbaka från Latinamerika? Får man låtsas även utanför drömmarna. Kan jag inte sättas i ett vettigt sammanhang även utanför den värld mina undertryckta tankar skapar, för när jag blickar ut genom fönstret känner jag mig som en del av en annan verklighet. Kanske har jag blivit en del av det som finns i mitt huvud. Kanske kan jag inte längre sluta fantisera. Det som går att ta på, det äkta, känns kallt och grått. Människor som dricker öl, som pratar i telefon, som promenerar, som väntar på att tunnelbanan ska komma. De människorna är de grå skuggorna jag inte kan urskilja i mina drömmar, den äkthet de bär på har flyttats från de verkliga och slagit rot i min fantasi.