dagbok

-/10/2011

Saker förändras. Oundvikligt som jordens rörelser. Dess bana runt solen. Inom mig snurrar allt och slår knut på sig själv. Landskapen jag möter är bara ridåer, pappershus och pappersträd, det enda verkliga är luften och himmelen. De påminner mig om oändlighet och djup. Luften: osynlig och mystisk, närvarande. Himmelen: omfamnande och otydlig, överblickande.

I ett oändligt universum känns tid ibland fånigt. Jag räknar sekunder, minuter, timmar, dagar, månader och år och färdas samtidigt i något utan slut. Oundvikligt är det dock... snart ett år sen jag reste till Colombia. Ett år av minnen med en början och ett slut. Ett kapitel i mitt liv jag kommer kunna referera till, jämföra med, berätta om. Ett år jag skulle vilja färdas genom i all oändlighet. Något tidsbefriat utan slut.