update

Rusar upp ur sängen när den lilla vita väckarklockan visar 12:22, kubbar ut i köket med andan i halsen och upptäcker att den faktiskt bara är åtta. Jag är räddad... av turen. Mitt adrenalinladdade uppvaknande har gjort att jag inte kan somna om. Så nu har jag rensat upp i köket efter kvällen och druckit några glas vatten. Brudarna sover och det känns som om tiden står stilla. Vi bor i en oas.

Om några veckor ska jag för första gången i mitt liv läsa upp lite av mina grejjer. Några av de korta dikterna och en längre, sen ska jag också läsa några kapitel jag skrivit om resan. Jag känner mig inte så nervös men med tiden kanske det kommer. Nu kan jag inte sitta och hålla på det här längre, jag vill ju sprida det. Jag vill bli bra, jag vill det här.