äganderätt

Jag har lämnar bort mitt hjärta. Delat det, brutit det i bitar och delat ut det. Tagit en bit här, en bit lite senare, en bit nyligen. Nu känner jag att jag inte har något kvar att ge. De som har bitarna är inte villiga att lämna tillbaka dem och jag står utan makten att ta dem. Jag är inte tom, bara ihållig. Aningen handikappad, aningen förlamad. Min givmildhet ångrar jag inte. Jag har kanske också fått med mig en bit här och där men just nu, vill jag inget annat än att få tillbaka det som är mitt. Den slemmiga, pulserande muskeln som hör hemma i mitt bröst och inte i klorna på någon annan.