thefirstwordsthatcometomymind

Efter en emotionell orkan har jag hamnat i paradiset, för det är ju som man säger; skit luktar jävligt illa men kan ge näring åt något levande. Så efter en oönskad hemkost, ett ovärdigt avslut och en personlig kris har jag landat med båda fötterna på marken igen. Jag ser ner på asfalten där jag legat och kravlat under några dagar och känner hur skönt det är att resa på sig igen. Efter att bara kunnat se smågrus blickar jag nu upp mot himlen. En och annan regndroppe faller men bakom molnen väntar en varm gul sol på att få komma fram. Jag känner mig som solen, nu när regnet slutat falla kan jag inte vänta på att få komma fram och ge värme.