Jag hoppas att ni som känner mig inte använt de jag skrivit här som ett sätt att förstå mig, eller tyda mig. Bloggen innehåller fragment, fiktion och i vissa fall bara stundens varma känslor. Jag är mer än mina ord, jag är jag. Mångsidig, otydlig och helt och hållet mänsklig.
Vad vill jag med den här gobiten? Under en lång tid var det min tillflyktsord, ett litet Bali på WWW. På senare tid har det blivit något sorts biktbås där jag kunnat skriva ner känslor jag inte vågat tala ut om. Ofta har det bara varit en plats att publicera lite poesi. Mina texter har jag mest av allt velat ha respons på. Velat höra uppmuntrande ord. Det har aldrig varit en förväntan, mer en önskan.
Det känns som om mycket hänt nu sedan jag kom hem från min resa. Jag har förändrats och börjat jobba med att bli precis den jag vill vara. Jobbar för att hitta mitt "jag", det som definierar mig i min omvärld. Mitt egen ljus på vägen. Hemkomsten har även bevisat mycket om de människor jag haft runt omkring mig. Vissa har stått kvar, och min relation till dem har blivit stark som en orkan. Jag har hittat min flock av hungriga vargar. Andra, har försvunnit. Det gör ont att sakna dem.
The Maddog Delight finns här för er nu men den är inte längre mitt gömda paradis. Jag måste hitta ett annat ställe för mina innersta tankar och känslor. Någonstans där jag kan skriva åt mig själv utan att vara rädd för tolkningar och missförstånd. Min vackra hundskål finns kvar och jag kommer fylla den med min poesi, med inspiration med värme.
Tack till er få där ute som sagt till mig hur mycket ni uppskattat mina ord. Det har jag behövt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar