.

Sitter vid Jarlaparken, den är sig lik. Jag tror inte jag känner någon som sitter här. Alla tjejer som ska se så söta ut och alla killar som ska leka så coola. När jag sitter här känns det inte som om det var så länge sen. Jag minns studenten, och för den delen alla andra gånger jag suttit i den här parken. Alla som sitter i solen, som ligger i gräset, som pratar, försöker ställa sig in eller tillsammans sitter tysta smälter in i Stockholm som träden i en skog. De har funnit sig i sin roll och grävt ner sina rötter alldeles för långt ner i marken. Jag vill lämna denna monotoma stockholmsskogen och ta mig till en vacker äng.