onsdag 16 mars 2011
'''
Jag kan se mig sjalv kliva av flyplanet. Jag kan se mig sjalv krama om mamma pa Arlanda. Fem manader har gatt och jag har gatt med. Mina steg har tagit mig fran stad till stad, man till man, kvinna till kvinna, land till land. Jag ar rotlos nu. Jag ar rastlos nu. Jag ar ung men erfaren. Vild men radd. Tankarna kretsar kring en hemkomst men pa ett eller annat satt ar det aven ett hem jag lamnar. Jag vet nu att jag inte ar ett hav (flytande, brusande) utan en eld (dansande, glodande)...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"She goes wherever the wind takes her"
SvaraRaderaVackra vackra du, mitt hjärtas Pocahontas, följ dina drömmar även om du inte vet vilka de är. Var inte rädd att vara vilsen, var inte rädd att vara rotlös. Jag sjunger låten från Rasmus på luffen ("friiii som en fågel, att söka nya äventyr..") tyst för mig själv varje dag när jag tar på mig armbandet du gav mig och tänker att någongång, någonstans ska vi promenera längs en strand och skratta åt den dagen vi trodde att trygghet är en plats.