Igàr gick jag ner till dem âldre kvarteren och spanade pà kyrkan och dem vackra snirkliga gatorna. Och svettades ihjâl nâr jag skulle gà hela backen upp. Tog mànga pauser och satt pà stentrappor och skrev. Kânde mig konstigt nykâr. Lite i mig sjâlv faktiskt. Mest i min omgivning.
Tiden tickar pà utan att stôr mig det minsta. Allt jag ser âr nâtter och dagar i mitt nya hem. I en ny bok har jag bôrjat lâmna kvar allt det som slâpar efter mig. M och den grôna fotôljen, och ângesten och hela jâvla helvetet. Fôr varje sida jag skriver fâr jag en klump i magen, hur kunde jag vara sà dum? Men nu finns det pà papper (som sâkert kommer bli tusen fler) och nâr den dâr klumpen i magen slâpper kânns det som om den gôr det fôralltid.
Men trots min nyfunna sjâlvsâkerhet sà saknar jag er, alla. Aldrig att jag kommer lâmna Latinamerika, det finns i mitt hjârta och jag kommer alltid ha en lângtan att àtervânda. Sà jag hâr âr en kontakannons... till er!
Kontaktannons #?¿
Sjuk men otroligt glad brud vâdjar till sina vânner och alla andra fina mânniskor att komma till Ecuador fôr att starta upp det fetaste jâvla kollektivet i vârldshistoren. I detta fantastiska land finns kust, sol, regn, bad, billig ôl, och luncher fôr 14 kr. Hâr bryr sig igen om màsten och man lever fôr att det âr sà fantastiskt att vara levande. Sverige, med sin materialism, dryga befolkning (inte alla!), rànande kollektivtrafik och dyra mat, âr igenting i jâmfôrelse med detta fantastiska land. Sà ta er hit sà styr vi resten hârifràn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar