fast dem sker i det verkliga livet
Stunder, annars så meningslösa
som att bädda sängen och lyssna på löven
fyller mig till bredden med välbehag
ger mitt ansikte vackra drag.
Så när jag är uppfylld av allting annat
finner inte natten in
mörkret har stannat
Tiden rymmer inte längre dagar och nätter
jag springer
halkar
snubblar
och fortsätter över slätten
Ett fält framför en oändlig horisont
en sol som ändrar färg
likt en kameleont
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar